EFS VasakyrkanDen helg som vi hade planerat att ha tillsammans med EFS inspiratör, Magnus Persson, 24-25/4, skjuter vi fram till hösten. Förhoppningen var att regeringen skulle ha lättat på restriktionerna den 11/4, men när det nu har flyttats fram tror vi att det klokaste är att skjuta på inspirationshelgen. Behovet av att ses och inspireras tillsammans är stort, men vi behöver kunna mötas i kyrkan för detta. Har du frågor eller tankar om detta, hör gärna av dig till mig, Emmeli.
Närhet, ljus och ingen utanför,
Sv.Ps 396 vers 4 (A. Frostenson)
en fattigmåltid, enkelt vin och bröd,
en kärleksfest med himmelskt överflöd.
Gud är en av oss vid detta bord.
Jesus hade legat till bords många gånger med lärjungarna förut, och under och tecken hade skett, så Jesus var vid det här laget omtalad och ryktbar. Lika känd (eller snarare ökänd) var Jesus dock för att äta och dricka tillsammans med utstötta, sjuka, prostituerade och kriminella. För hans motståndare var det klandervärt, graverande, otänkbart och ovärdigt för Messias, men Jesus kom inte för att bota de redan friska. Inbjudan till Gudsrikets måltid och gemenskap gäller – då som nu – alla som vill vända om, följa Jesus och vandra kärlekens väg.
Den nattvard vi nu firar länkar ihop den judiska påskmåltiden och den framtida festen i himlen. Den är alltså samtidigt en åminnelsemåltid (“gör detta till min åminnelse”, säger Jesus) och en förväntningens måltid (“till dess du kommer åter i härlighet”, säger vi).
Urkyrkan verkar ha firat nattvard ofta, och att vi i år inte kan mötas och dela Herrens måltid på skärtorsdagen, dagen för nattvardens instiftande, är sorgligt och smärtsamt. Det är något viktigt, något reellt, som just nu går förlorat. Men inte heller detta tillstånd av sjukdom och brist kommer att bestå för alltid! Vi får dra oss till minnes Paulus ord:
Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.
Rom 8:18 (Bibel 2000)
Vi bärs av ett hopp som är större än stundens lidanden. Vi bärs av tilliten till en Gud som förmår besegra lidande, sjukdom och själva döden, och vi bärs av hoppet om ett evigt liv. Paulus fortsätter, lite senare i Romarbrevet:
I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser?
Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.
Rom 8:24-25 (Bibel 2000)
Än förmår vi inte överblicka hela Guds plan för vår värld, och vi förstår inte hur det i praktiken ska gå till när den återupprättas. Men påsken berättar för oss att det är en realitet att ljuset slutligen besegrar mörkret. I den vissheten får vi vila.
Palmsöndagen och första advent är oupplösligt sammanflätade kring ett och samma tema: “ankomst”. Världens frälsare är på väg! I adventstid kommer han – i ringhet klädd, på fattigdomens bädd, till synes maktlös. Omgiven av kvinnor, män och djur. På palmsöndagen kommer han – omgiven av kvinnor, män och djur, utan rustning och vapen, pompa och ståt. Bereden väg, sjunger vi på första advent – “strö palmer, bred ut kläder” och “ej kommer han med härar, och ej med ståt och prakt”.
Palmsöndagen har dock en annan ton, en mer bitterljuv och ambivalent sådan. Vi gläds åt Jesu ankomst till den heliga staden, men vi vet samtidigt att palmsöndagen inleder Stilla veckan, veckan när Jesus ska förrådas, korsfästas och dödas. Jesu intåg är samtidigt en akt av lydnad och av trots – lydnad till sin Faders vilja, trots mot både de världsliga makter som tror sig kunna besegra honom, och trots mot de som vill upphöja honom till världslig kung.
Vi har framför oss en vecka där oförenliga motsatser möts – sorg och glädje, lydnad och trots, förlust och seger, tvivel och tro, allmakt och vanmakt, svek och trofasthet. Stilla veckan är på det sättet som ett koncentrat av livet självt – när hjulen väl satts i rörelse finns det ingen återvändo. Det är en intensiv och paradoxal resa, med ett känt slut. Och vi vandrar den livsvägen, kärlekens väg, med Jesus, till slutet – det slut som också är en början.
Herre, inför din sista vecka
Caroline Krook, Rogate (Bönboken, 266)
finns allt samlat.
Här finns ytlig hänförelse
och djup hängivenhet, rädsla,
svek, förtvivlan och ånger.
Här finns alla människor.
Här finns du och jag.
Först när jag prövas
vet jag vem jag själv är.
Du vet det – inte jag. Herre,
jag vill följa dig ända fram,
— ända fram till korset!
“Som en sol stod Kristus opp
på den tredje dagen.
Nu är själens vårtid här,
bojan sönderslagen.
Vintertiden är förbi,
synd och sömn till ända.
Han som uppstått nu vår sorg
vill i glädje vända.”
SvPs 470:2
Johannes av Damaskus skrev ursprungligen texten till denna psalm, någon gång under 700-talet. Den har sedan översatts till engelska av J M Neale och därefter till svenska av vår Anders Frostenson. Nog längtar vi nu alla efter påsken och allt vad den bär med sig av livets seger över döden, ljusets återvändande, gemenskapens glädje och brödsbrytelse på nytt.
Jag har, som många andra, alltid uppskattat att leva nära påskdagarnas budskap, nära skeendet. Långfredagens mörker kan vi inte vifta bort eller förminska utan att då också mista tyngden i påskdagens uppståndelseglädje. Vi kallas aldrig till verklighetsflykt. Det är på riktigt, det är sant, det är själva Sanningen, mot vilken allt annat ska stå. Påskdagen är storslagen. Det finns inget att tillägga, så stort är det. Jesus Kristus har segrat över döden! Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? (1 Kor 15:54-55) Det är så djupt omvälvande – och också svårt att greppa. Påskens annandag fångar det svårbegripliga och flyttar det närmare oss. I Evangelietexten läser vi om hur två lärjungar vandrar tillsammans på väg till Emmaus. De försöker smälta allt som hänt och mitt i allt gör Jesus dem sällskap utan att bli igenkänd. Han förklarar. Men det var svårtuggat också för lärjungarna. De är tröga, precis som vi så ofta är, och det är en sådan tröst för oss som också är människor och ibland har svårt att ta till oss vad Jesus säger. Det är i samtalet först efter att Jesus har lämnat de två lärjungarna som det börjar stå klart för dem vad de har varit med om. Jesus lever verkligen – och det förändrar allt – det är grunden för det hopp lärjungarna (och du och jag!) kan ha. De berättar vidare till andra vad de varit med om.
Det är ett rop som ljuder ända till dig och mig – låt oss finna tröst och vila i det hopp som kommer till oss – som vi inte behöver bära på utan som bär oss, genom allt. Jesus Kristus har vunnit segern – dödens makt är bruten!
Vad april kommer att bära med sig av förändrade restriktioner för gudstjänstsamlingar, det återstår att se i skrivande stund. Men vi hoppas – och ber – för att det snart blir möjligt igen att samlas. Notera gärna i din kalender att vi den 24-25 april har inspirationshelg, med besök av Magnus Persson (präst i EFS, inspiratör och samverkanssekreterare). Temat för helgen är “Som ringar på vattnet” och fokus kommer att läggas på mission och hur vi gör för att nå ut med budskapet i vårt närområde – ge berättelsen, evangeliet om Jesus Kristus, vidare till andra.
“Dödens portar kunde ej
hålla honom fången,
inte vakter och sigill.
Men i soluppgången kom han,
bland de tolv han är.
Än han ut oss sänder,
är bland oss och ger den frid
som ej världen känner.”
(SvPs 470:4)
Guds rika välsignelse över dig!
Emmeli Karlsson Lundmark, präst o föreståndare
Vasakyrkan har i dagsläget tre anställda, två på heltid och en på halvtid. I verksamhetsplanen för 2021 belystes väldigt kort vad de har för arbetsuppgifter. Här kommer en utförligare beskrivning för vad som de gör i sitt arbete. Det har varit en del frågeställningar runt tjänsterna och alla har inte känt till vad styrelsen tänkt runt dem. Vi har t.ex. inte förut haft tjänsten verksamhetsledare så det behövs en förklaring vad den tjänsten innebär. Beskrivningarna av de olika tjänsterna är inte helt kompletta utan ger huvudinriktningarna i vad våra anställda gör.
Emmeli Karlsson Lundmark (arbetar 100 %) är präst och föreståndare i Vasakyrkan. Det innebär att hon har ett övergripande andligt ledarskap för föreningens medlemmar och anställda. Emmeli har även ansvar för att våra gudstjänster samverkar och leder mot visionen. Hon predikar och säkrar upp resurser för gudstjänsternas genomförande.
Att utbilda och vägleda i trosfrågor och bibelkunskap är prästens uppgift. Emmeli ska se till att våra ledare har en relevant kunskapsnivå så att de sedan själva kan sprida kunskap vidare. Smågrupper är ansvarsområde där utrustande undervisning behövs där Emmeli ansvarar för den andliga biten.
Att skapa samarbeten med andra kyrkor i Umeå och utveckla det som redan finns runt samarbeten för att Vasakyrkans strategi runt diakoni ska bli genomförd är ett ansvarsområde för Emmeli.
Tjänsten verksamhetsledare och musiker som Anna Duveskog (arbetar 100 %) har kompletterar prästtjänsten. Det innebär att om prästen har det andliga ansvaret så har verksamhetsledaren det praktiska ansvaret. Anna har ett övergripande ansvar för att verksamheter som Vasakyrkan har och kommer att ha, planeras och genomförs på ett relevant sätt.
Det innebär att Anna har kontakt med de olika grupper och kommittéer som finns och hjälper till att koordinera dessa. Som exempel kan nämnas att för verksamheten på Backen, under sommaren, ska både Kulturveranda, Backenkommittén, mötesplanering mm. samordnas. På liknande sätt håller Anna även ihop andra delar av verksamheten, med det stöd och hjälp som behövs. Att vara verksamhetsledare i Vasakyrkan innebär att vara spindel i nätet för allt praktiskt som görs.
I tjänsten som verksamhetsledare ingår även ett liten del administration. Anna ska leda och fördela administrativa uppgifter för både medlemmar och anställda samt ansvara för att budgeten för kollegiet hålls. Anna är av EFS Västerbotten även utsedd till arbetsmiljöansvarig för Vasakyrkan.
Anna är arbetsledare för kollegiet. Hon samordnar kollegiets gemensamma uppgifter och genomför även löne- och medarbetarsamtal.
Som musiker ansvararar Anna för Vasakyrkans musikverksamhet och hon är även körledare för en av våra körer.
Kristina Sturk Steinwall (arbetar 50 %) arbetar som musikkonsulent i Vasakyrkan. Kristina sjunger och spelar vid våra gudstjänster. Inom området barn driver Kristina både Amigos och Bäbissång. Kristina genomför familjegudstjänster och stöttar våra söndagskolledare.
Med dessa ord om våra tjänster och anställda vill jag förtydliga vad som utförs och vem som gör vad i Vasakyrkan. Styrelsen ser att kollegiet kompletterar varandra och att de tillsammans gör ett väldigt bra arbete. Jag vill även betona att inget är som vanligt i dessa pandemitider och de initiativ som kollegiet tar visa på ett väldigt stort ansvarstagande. Tack Emmeli, Anna och Kristina för vad ni är och gör.
Peo Einemo, ordförande Vasakyrkan
Foto/bild:Peo Einemo.
Den 18 mars höll styrelsen sitt första sammanträde sedan årsmötet. Vi började med en presentationsrunda och funderade över vilka förväntningar vi har för året och hur lever vi upp för Vasakyrkans Vision som är: Att leva – nära Jesus – nära varandra – nära omvärlden.
Styrelsen har gjort en utvärdering av styrelseåret 2020/2021 som nu Simon West sammanställt. En arbetsgrupp tog fram förslag på förbättringsåtgärder utifrån Simons sammanställning. Följande förbättringsåtgärder beslutades att införas:
Förbereda och följa upp styrelsemöten
Identifiera viktiga och strategiska frågor som behöver behandlas i styrelsen
Besluta i vissa ärenden som inte behöver behandlas i styrelsen
skapa förutsättningar och strategier för föreningens informations och kommunikationsbehov.
definiera vad det innebär att arbeta diakonalt i Vasakyrkan. Vilka och hur möter vi nya människor i Vasakyrkan
ta fram ett helhetstänk runt ekonomi. Det innebär att både utgifter och intäkter ska ses över
hantera både skötsel och underhåll av fastigheterna.
se över kommande behov av ombyggnationer m.m. Utskott som redan finns.
lyfta fram ungdomsarbetet i olika plan i föreningen och samordna med andra verksamheter så att de ungas behov tas tillvara.
Utöver de nämna utskott så får vi inte glömma alla andra utskott/grupper som fungerar bra i föreningen.
För att effektivisera styrelsearbetet kommer styrelsen framöver arbeta mer strukturerat och börja använda:
Årsmötet 2 mars hölls digitalt pga. pandemin. Glädjande nog så var 47 personer med. Vi hoppas på ett fysiskt årsmöte nästa år. Lättare att ställa frågor m.m.
Anmälan till kommande årsmöten för EFS Riks och EFS Västerbotten kommer att finnas på vår webb, under aktuellt, och i månadsbladet.
Kollegiet: Emmeli, Anna och Kristina gör ett fantastiskt arbete trots pandemin. Lite tungt emellanåt, när man inte kan/får träffa medlemmarna och andra härliga människor i kyrkan.
Vi får be för dem och deras familjer.
Nästa styrelsesammanträde blir den 20/4.
Styrelsen gm Eva L K
Foto/bild:Peo Einemo.
Hur gör vi för att nå ut? Hur blir jag en bärare av berättelsen om Evangeliet till Umeå? Hur gör vi mission? Hur kan jag vara med och skapa ringar på vattnet?
Magnus Persson, präst i EFS, är inspiratör och samverkanssekreterare i EFS Sverige. Tidigt i höstas hade vi besök av honom, då med rubriken “Helkyrklighet – allt tillhör oss”. Nu är det dags för ett nytt besök – denna gång med rubriken “Som ringar på vattnet”. Det blir utrustande undervisning, panelsamtal och söndagsgudstjänst. Ett mer detaljerat program (och ev möjlighet till anmälan för deltagande på plats) kommer lite längre fram när vi vet hur förutsättningarna för att samlas i kyrkan ser ut. Helgen kommer att livesändas på Vasakyrkans kanal på YouTube, men vi hoppas också på att kunna ha fysiska samlingar.
Mötesledare för lördagens undervisning och samtalspartner i panelsamtalet är Emmeli Karlsson Lundmark.
Lördag 24 april
10:00-12:00 Undervisning (paus 11:00-11:15)
Tid för lunch
13:30-14:30 Undervisning
Fikapaus
15:00-16:00 Panelsamtal och tid för frågor
Söndag 25 april
11:00 Gudstjänst, ev med nattvard
Sedan 2016 har Vasakyrkans styrelse lagrat alla protokoll i digital form på Google Drive. Även alla årsmötesprotokoll sedan 2016 finns lagrade på samma sätt.
Alla medlemmar i Vasakyrkan kan få tillgång till protokollen som är lagrade på Google Drive. Anmäl dig i formuläret nedan så kommer du att efter några dagar kunna läsa de digitala protokoll som finns. Alla protokoll finns även i pappersformat på kontoret. Det gäller även protokoll som inte finns digitalt.
I vanliga tider, när det inte är pandemirestriktioner, bruka vi sätta upp listor på anslagstavlan i Vasakyrkan där man får skriva om man vill representera Vasakyrkan vid EFS Västerbotten och EFS Riks årsmöten. Det behövs att styrelsen godkänner medverkan för att man ska få rösta på årsmötet.
EFS Västerbotten har kallat till årsmöte den 8 maj i Robertsfors kyrka. Beroende på folkhälsomyndighetens rekommendationer är det ännu inte bestämt hur det ska genomföras. Vill du representera EFS Vasakyrkan så anmäl ditt intresse längre ner på denna sida, maila ordforande@vasakyrkan.com eller ring 090-77 05 17.
EFS Riks kommer att hålla ett digitalt årsmöte 14-15 maj. Vill du representera EFS Vasakyrkan så anmäl ditt intresse längre ner på denna sida, maila ordforande@vasakyrkan.com eller ring 090-77 05 17.
Information om de olika årsmötena finns här: EFS Västerbottens årsmöte , EFS Riks årsmöte
Tisdag den 2 mars hölls Vasakyrkans årsmöte. Det mesta är annorlunda detta pandemi-år, och så även årets årsmöte. Vi var 47 medlemmar som med ett litet klick på vår dator kunde koppla ihop oss med det presidium som var fysiskt närvarande i Vasakyrkan.
Mötet började med en femton minuters”närvarokontroll” för att fastställa röstlängden. Föreningens ordförande Peo Einemo inledde sedan med bön och förklarade mötet öppnat.
Simon West summerade Verksamhetsberättelsen. Kyrkan har naturligtvis fått lägga om riktningen under vårt annorlunda pandemi-år. Utmaningarna har varit många och kyrkan har mött dessa med bl a nya verksamheter som ”Öppen studieplats”, digitala gudstjänster och promenader. Glädjeämnen som kan nämnas är också flera nya medlemmar, nya anställda, att det producerats ett helt år av digitala gudstjänster, utvecklingen av vår digitala plattform, Kristinas Bäbissång som nådde många föräldrar utanför vår kyrka, samt många nyfödda EFS-bebisar som vi snart får glädjen att möta i kyrkan.
Sedan kassör Leif Oskarsson redogjort för föreningens ekonomi kunde årsmötet, som årsmötets ordförande Henric Bergner uttryckte sig ”med en suck av lättnad”, bevilja styrelsen ansvarsfrihet.
Peo och Anna Duvenskog, församlingens verksamhetsledare, berättade utifrån Verksamhetsplanen om kyrkans planer och vision för nästa år – ”en av de mest ambitiösa i kyrkans historia” som någon uttryckte sig.
Fokus ska ligga på diakoni, utrustande undervisning och öppen kyrka.
Anna betonade att diakoni framför allt är ett förhållningssätt där vi alla kan delta- vi är alla Guds medhjälpare.
För att öppna kyrkan nämndes många konkreta planer t ex så ska en ny entré i kyrkan utredas, och en Vasamässa – en kvällsmässa med musik och ord- ska startas. Så snart pandemin är över finns även planer att starta Språkcafé och Öppen förskola.
Utrustande undervisning har redan i viss mån redan startat med en Alpha-grupp online och en online kurs om ”Musiken i gudstjänsten”.
Röster höjdes för att ungdomsarbetet skulle prioreteras. Anna och Kristina är redan nu viktiga resurser i de ordinarie verksamheterna som barn- och ungdomskörer och Hållplats Vasa, och alla enades om att det är viktigt att arbeta för att locka tillbaka ungdomarna och studenterna till kyrkan.
Efter 1,5 timme var det dags för paussång, och fast vi satt i våra stugor och sjöng för oss själva så förenades vi ändå i psalmens ord: ”…de osedda dagar vi möter med tröst, oss följer ju herden… ”
Årsmötet fortsatte med att flera ombud valdes bl a fick styrelsen ett nytt namn, Gunnar Rydin, som närmast kommer från Carlskyrkan.
Peo tackade avgående styrelsemedlem Kristina Jonsson, för hennes fina arbetet och hälsade henne välkommen tillbaka. Han tackade också alla som medverkat i kyrkan och deltagit via nätet.
Eva Lundeborg-Karlsson hade en kort avslutning kring psalmens ord: ”Jag har ofta frågor Herre….Det är nog o Gud att veta att jag lever i din hand”.
Vi förenades sedan, i hemmen och i kyrkan, i Herrens bön.
Vasakyrkans första digitala årsmöte var slut.
Vid pennan Åsa Lindgren
