Kategorier
Betraktelse

Gud gör något nytt

Vi har under 2022 haft mycket att vara tacksam över i Vasakyrkan; Gud är verkligen god! Ett bibelord som jag frekvent blivit påmind om under året är Jesaja 43:19, där står det så här:
”Se, jag gör något nytt . Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” SFB15

I de områden i våra liv som känns som öken kan Gud göra strömmar av levande vatten. I en torr öken där inget vatten finns i sikte, kan Gud göra en väg och sända vatten som gör att vår öken blommar igen; så radikal är Guds kärlek till oss. Han bryr sig verkligen! Kanske finns det områden i ditt liv, på ditt jobb, i din familj eller i kyrkan där du har tänkt att Gud inte kan gripa in. Min uppmuntran till dig är att frimodigt be att Gud ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen! 

Gud vill göra något nytt i Vasakyrkan

Under året har jag läst väckelsehistoria från Västerbotten och Norrland, och om de predikanter som med profetisk röst gått före och lett människor till Gud. Mycket inspirerande att läsa om hur Gud har verkat i vår bygd. Ett tema under väckelsens historia är att Gud ofta väljer att använda vanliga människor. Ett bibliskt exempel på detta finns i Apostlagärningarna kapitel 4 när Petrus och Johannes ställs inför den stora rådet och rådet blir svarslösa när de ser de under och tecken som följde de olärda apostlarna. Också under den rosenianska väckelsen ser vi att Gud har använt lekmän som ledare. Nästan varje by fick ett bönhus som fylldes med människor så fort Guds ord predikades. 

Att många av våra bönhus idag säljs och blir bostäder behöver inte betyda att nästa väckelse skjuts upp. Gud är en skapande Gud och kommer att hitta nya sätt att nå Västerbotten. Gud gör något nytt.

Det finns ingen “quick-fix” för att väckelse ska börja spridas, men det finns något som varje väckelse har börjat med: bön. Om du vill se väckelse i Vasakyrkan, Umeå, Västerbotten och Sverige igen; börja be att det ska ske! 

Inför 2023

Vasakyrkan går in i en ny säsong. Vi ser redan nu att det bubblar. Människor är hungriga efter Jesus, Alphakurserna växer, fler studenter säger att Vasakyrkan är deras kyrka, vi välkomnar snart vår nya präst, för att nämna några saker. Vi får komma med förväntan inför Gud och vad Gud har planerat för oss under 2023. 

Var med och be för 2023, för de utmaningar som Vasakyrkan står inför. Be för en väckelse bland studenter och unga vuxna i Umeå. Be för att Gud ska sända människor, be att Gud ska sända dig! Be att Gud ska ge oss mod och frimodighet. 

Välsignelser
Adam Govik

Kategorier
Betraktelse

Herdestav – för nära möten


Jag läste ett inlägg på ett forum från en som hade får och som undrade om en herdestav var en bra grej. Så här stod det:

”De allra flesta av våra tackor är väldigt tama och kommer fram och blir klappade och kliade. Men 2-3 stycken är mer än lovligt rädda av sig. Och ”naturligtvis” är det på dem man hittar sår eller andra konstigheter man vill undersöka närmare. Då känns det väldigt överarbetat att samla in alla fåren i en fålla (nu när de går på bete tex). Det är där herdestaven kommer in tänkte jag”.

En gudstjänst är som att samla många får för gemensamt bete. Gudstjänsten innehåller bön och sång – och undervisning. Mycket av Jesu undervisning handlar om hur vi ska ”Leva
tillsammans” vilket är en av våra söndagars rubrik. Jag vet inte om man behöver lära får att leva tillsammans, det ingår kanske i dessa fredliga djurs dna mer än i människors. Men får är också sårbara och bland annat då, har fåraherden en viktig roll gentemot det enskilda fåret. Herdestaven har en halskrok som inte är till för att skada utan för att herden och fåret eller lammet ska kunna hållas stilla och nära. Den behövs ibland och öppnar möjligheterna till vård och läkedom.

Våra gudstjänster och offentliga möten där våra kyrkor och föreningar s.a.s håller herdestaven högt är till hjälp för tron och för livet tillsammans, men de har också sina begränsningar.
Förhoppningsvis har även vi i bildlig bemärkelse tillgång till en herdestav för det nära mötet mellan två eller få, en möjlighet till vård och läkedom. Det kan t ex handla om samtal mellan fyra ögon eller i mindre grupper.

Ibland är det jag själv som behöver någon att prata med, uppmuntrande ord eller hjälp. Det finns alltid någon annan som behöver det. Vi har dock inte så lätt för att komma nära varandra i en kultur där tron å ena sidan är en privatsak – att tro och be i enskildhet är ok – eller där tron tillämpas kollektivt i accepterade sammanhang som i kyrkan. Mellan dessa
ytterlighetssammanhang är vi i detta avseende ofta blyga och osäkra.

Fårägaren som i inlägget skrev: ” 2-3 stycken är mer än lovligt rädda av sig” kunde själv ensidigt använda herdestaven för en god sak. Hos oss när det gäller tro och livet tillsammans, så kan inte hjälp ges eller tas emot genom tvång. Omsorg och en vilja att lyssna kan göra att rädsla, otrygghet och blygsel övervinns men vi behöver även be om mod och vilja att ge tid för nära möten och personliga relationer.


Leva tillsammans

”Låt Kristus frid hjälpa er att hålla ihop och gå i takt med varandra. Det är inte meningen att ni ska kuta iväg och köra ert eget race. Och odla tacksamheten! Ge budskapet – Kristus ord – fritt spelrum i era liv. Dela lärdomar och goda ord med varandra. Och sjung högt av hela ert hjärta till Gud! Allt ni gör, allt, gör det i Mästaren Jesus namn och med tacksägelser till Gud Fadern.”

Kolosserbrevet 3:15-17 i bibelparafrasen The Message på svenska

Göran Berglund
Vikarierande präst, Vasakyrkan

Kategorier
Betraktelse

Herdestaven – en symbol för samling och enhet


I min hembys gamla skola som blivit bönhus och därefter byastuga fanns en tavla som föreställde Jesus som en fåraherde. Han böjde sig ner och befriade ett får eller ett lamm som gått vilse och gått ner sig i en ravin och där fastnat i en taggig buske, utan möjlighet att rädd sig själv. Men herden kunde. I sin hand höll Jesus en herdestav vilket verkar ganska logiskt.


I flera bönhus och missionshus har jag sett tavlor föreställande Jesus som knackar på en stadig husdörr. I de flesta fall håller Jesus även på de bilderna i en herdestav. Herdestaven är en symbol för att samla och att hålla samman de som gått vilse eller är illa ute lika väl som de som har det bra ordnat och bra på alla sätt.

Dessa rader skrivs efter söndagen då Sverige gick till val. Det så kalla de enhetssamhället finns inte sedan länge men i medierna märks farhågor för ett än mer splittrat samhälle. Ledande politiker talar som alltid om behovet av samling och gemensamma tag.


Dessa rader skrivs även inför söndagen med temat Enheten i Kristus. I ett alltmer sekulariserat samhälle där den rådande ismen är individualism blir inte bara utanförskap och kyla
riskfaktorer. Här kryper vilsenheten och utsattheten in även i hus med aldrig så stadiga portar.

Det bästa utan allt – och det var och är nog tanken med tavlorna i bönhusen: Jesus vill ha också dig och mig med, han klappar på din och min port och vill att vi ska öppna för honom. Den kanske mest älskade texten i Bibeln är psaltaren 23, herdepsalmen. Oftast tar vi till oss den individuellt för det står ju ”min” herde. Det är sant att Gud ser till oss vara och en – men Jesus med herdestaven har också en bredare blick. Jesus säger:

”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.” Johannesevangeliet 10:16

Idag är det kyrkans uppgift att vara Jesu kropp och hålla i herdestaven. Vår uppgift – vår mission, är att samla och hålla samman de som gått vilse eller är illa ute lika väl som de som
har det bra ordnat och bra på alla sätt.

Psaltaren 23

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter
 mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
 Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör
 mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja
 och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och
 Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Göran Berglund
Vikarierande präst, Vasakyrkan

Kategorier
Betraktelse

Din nåd är dyrbar, o Gud…

”Din nåd är dyrbar, o Gud… Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.” Orden är från Psaltaren 36 och Bengt Johansson har också skrivit en sång med just den texten. (Psalm 760 i Psalmboken.) 

Nåden

Vi har nyss firat påsk och på nytt fått uppleva och tacka Gud för Jesu död och uppståndelse. Detta är grunden för hela kristendomen. Sedan är frågan vad det betyder för oss. 

A och O i den kristna tron är och förblir Guds nåd. Men i kyrkor och församlingar händer det att vi vill så mycket av aktivitet, program och godhet att vi tappar fokus. Jag läste en artikel av Tomas Nygren, som varit rektor och lärare på Johannelund. Han skrev att mycket av det som förkunnas i protestantiska kyrkor i USA kan sammanfattas i orden: gör mer, kämpa hårdare, och att det är bakgrunden till en stor del av den djupa trötthet vi kan möta i vissa kyrkor idag. Det gäller både konservativa och mera liberala kyrkor, säger Tomas. I stället för evangelium om Guds nåd är predikan fylld av goda råd om hur vi ska leva och älska, och Jesus är förebilden att likna. 

Men om detta är kristendomens kärna, då blir Jesus inte vår Frälsare utan en livscoach, en personlig tränare (PT) som hjälper oss att bli duktigare. Och visst är livets mening att ge och ta emot kärlek, men kristendomen är något mycket mera än ett träningsprogram.  

Det unika med Jesus är inte de viktiga råd om livet som han lärde ut, utan att han gav sitt liv för oss. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son… (Joh 3:16) I detta finns försoning och förlåtelse för allt en människa kan ställa till med. Och aldrig kan en människa komma så vilse att det inte finns en väg tillbaka till Gud, tack vare Jesus. Det är den dyrbara nåden, ”Amazing grace”. Och samtidigt – inget är en starkare drivkraft till godhet och kärlek i världen än Jesus och hans frälsning!

Livets källa

Vare sig vi är unga eller gamla behöver vi äkta liv och vi söker i olika källor. Forskningen säger att shopping är en av de populäraste, att få åka och handla och köpa något nytt är lycka för många. Därför nästan dränks vi av köp-reklam i alla medier.  Andra tycker att spel är livets stora glädje. Resor och spännande upplevelser kan också många av oss uppskatta. Alltför många söker tyvärr även i droger. Somligt av detta kan väl duga för en tid, men hos Gud som är livets ursprung finns den källa som möter och mättar vår djupaste längtan.  

En gång mötte Jesus en kvinna vid en brunn i staden Sykar. Hon får höra att Jesu har levande vatten att erbjuda. Berättelsen slutar med att kvinnan blir upprättad och kommer till tro, får ett nytt liv och vägleder många i Sykar till tro på Jesus. Till kvinnan – och även till oss – sa Jesus: Den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig törsta utan får en källa med ett flöde  som ger evigt liv. (Joh 4:14). Det betyder att du som lever med Gud har fått en egen källa, liksom ett biflöde från Guds källa, där du får kraft och kan hämta upp liv också till andra.

Är det för stora ord om en enkel kristen människa som du eller jag, att vi kan förmedla nåd och liv till andra? Ja, visst låter det stort, men det är inte jag som har hittat på det, utan Jesus som säger det. Då får vi ändå försöka tro på det, eller hur? 

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus”.  

Foto/bild:Peo Einemo.

Kategorier
Betraktelse

Att få ha ett andligt hem

Efter två annorlunda år där mycket i samhället sattes på paus och Vasakyrkan i omgångar var stängd i nio månader börjar det vanliga livet återvända och kyrkan är helt öppen igen. Den vill
vara ett hem där du både ryms och behövs.


Att bli kristen är att få en dubbel ny gemenskap: dels med Gud och hans son Jesus Kristus, dels med en lokal församling – och alla i världen som hör ihop med Jesus. Bägge relationerna får vara en kristens sammanhang genom hela livet. Gud har inte tänkt att vi ska behöva leva andligt hemlösa.


Det är en stor tillgång att få ha ett andligt hem. Har du förresten tänkt på att församlingen, Guds familj, är ett av de få sammanhang där vi kan vara med hela livet? Det är annars rätt
ovanligt i vårt samhälle men en söndag i kyrkan kan vi möta människor mellan noll och drygt 90 år! I den kristna gemenskapen får vi rymmas med hela vårt liv, både glädjen och sorgen, vilan, kampen och hoppet och vi får mötas i bön, tjänst och vänskap.


I en familj händer det att man blir fler, eller blir färre. I Vasakyrkans familj är det åtskilliga som både flyttar in och flyttar ut varje år. De senaste åren har ju varit speciella. En del har inte
vågat vara med även när kyrkan varit öppen. Andra har ”kommit av sig” av andra skäl. Kanske blev annat viktigare. Eller en god kyrkvana byttes mot en annan vana. Men nu hoppas
vi och drömmer om både att gamla vänner ska hitta tillbaka och att nya människor ska få en tro och en glädje i att tillhöra Guds familj.

Varje kristen gemenskap bygger på olika former av medlemskap och tillhörighet. I vår svenska individualistiska kultur är dock många rädda för alla slags bindningar. (Baksidan av
den medaljen är att det finns så många ensamma människor i vårt land.) Men i själva verket är det ju relationer som ger vårt liv mening och innehåll. En kyrka är inte heller en sekt där vi
svär trohet mot en mänsklig ledare för att sedan lyda denne blint. Utan det är den gemenskap som Gud har tänkt för alla sina barn där vi i Andens frihet får komma och gå, lovsjunga och
tillbe och tjäna Gud med just de gåvor han gett oss.


Jag tror att vi är många i Vasakyrkan som känner att vi har mycket att vara tacksamma över – och rädda om. Men för att vår kyrka även efter pandemin ska få vara en god och öppen
mötesplats behövs det att vi är många som bär den. (Jodå, jag vet att det är Gud som bär oss alla, men han behöver vår bärhjälp!) Man kan givetvis vara till god nytta även utan att vara medlem, ibland blir skillnaden inte så stor. Men att bli medlem är nog det tydligaste sättet att säga att: här vill jag höra hemma och jag vill också dra mitt stå till stacken.


EFS i Umeå har funnits som en kristen gemenskap i över 140 år, d v s sex generationer. Du som inte redan är medlem, fundera på om detta är det år då du ska bli det, och gör det oavsett om du planerar att bo i Umeå för gott eller bara ett par år. Vill du bli medlem, så kontakta någon av oss anställda, likaså om du har frågor om medlemskapet. Jag hoppas att vi i år ska få ta emot minst 25 medlemmar till, förutom de fem som blev välkomnade för ett par söndagar sedan. I Vasakyrkan finns förhoppningsvis en plats även för dig och sammanfattat i bara en mening: Kyrkan är ett andligt hem där du ryms och behövs.

/Torbjörn Arvidsson

Kategorier
Betraktelse

I livets februari

Årets första månad ligger bakom oss. Jag tänker att både årstiderna och naturen kan fungera som bilder för våra liv. För oss alla skiftar livet. Ljusa tider – mörkare tider. Meningsfullhet – tomhet. Missförstånd och ensamhet – försoning och vänskap…    

På vår gräsmatta finns en stor rönn. Just nu är den kal förstås. Och rönnbären verkar vara slut, så sidensvansarna syns inte till. Men i maj börjar den grönska igen och till hösten får den mängder av nya rönnbär. När livet är grått, kan vi ibland tänka att det alltid kommer att förbli så. Vare sig det är sjukdom, sorg, andra kriser eller allmän tomhet som är orsaken. Vi har inte några garantier  för solsken i övermorgon, men de flesta av oss har ändå erfarenhet av hur mörka tider kan följas av ljusare dagar igen. På samma sätt som att solen redan i februari kan lysa riktigt starkt och ljuset redan har vunnit tillbaka drygt två timmar från mörkret, så kan det ljusna även i våra liv.

Därför är psalm 205 en god vän i själens vinterdagar: ”Vila i din väntan, stilla mötet sker. All din stora längtan Herren hör och ser…” Per Harling har gjort en fin bearbetning av denna gamla tyska psalm. Han använder två bilder ur naturens rytm. Först dygnets: Våga vänta tryggt, snart har dagen grytt. Sedan årstidernas: Våren visar vägen, Gud gör allting nytt. Det lönar sig inte att jag skäller på rönnen för att den nu är grå.  Om jag inte i besvikelse sågar ner den, så kommer den att i sommar glädja oss på nytt.

Ju längre vi lever, desto mer inser vi att livet på många sätt är oförklarligt. Varför måste detta hända…? Vad är meningen med det här…? Som människor och kristna har vi erfarenheter att lära av. Under kyrkoåret går det inte spikrakt  från mörker till ljus. Efter jul och trettondedagen kommer inte påskjublet direkt. Först kommer fastan. Fastan handlar om hur Jesus prövas, utsätts och frestas, men den handlar också om oss. 

Inte bara Jesus ”fördes av Anden ut i öknen”. Gud leder ibland även oss in i torkans, tomhetens och kampens öken. Varför? Det vet vi inte alltid. Men vi kan ibland se frukterna. Den som själv har varit i Dödsskuggans dal kan bättre hjälpa den som nu är där. Den som med Guds hjälp klarat en svår prövning har fått djupare rötter i Gud. Och den som har misslyckats i frestelsens stund får kanske efteråt lära sig något nytt om Guds nåd och barmhärtighet.

Allting har sin tid. Ett landskap som bara får sol och åter sol blir inte ljuvligt grönt utan just – en öken. Livet behöver också skugga och regn.  Om tre månader är det maj. Om fyra månader får vi sjunga ”Den blomstertid…”. Visst är det en härlig tanke!  Då blommar vår stiliga rönn igen, för den lever – hela tiden finns Skaparen hos den. 

Och hela tiden finns Gud hos oss. Därför ska vi försöka att inte misströsta i livets februari. Mörkret kan ljusna, livet kan skjuta nya skott. Då vårt liv verkar torrt och dött är Guds Ande där och förbereder för nytt liv och ny god frukt i våra liv. 

Torbjörn Arvidsson

Kategorier
Betraktelse

Ett ljus i mörkret

Första advent närmar sig i skrivande stund med stormsteg. Vi är nog många som sett fram emot det som ett välkommet tillskott i vintermörkret. Nu börjar äntligen juletiden med julgodis, upplysta trädgårdar och julpynt! Men advent är mycket mer än en introduktion av julmyset. Det är en tid av väntan och förberedelse på Jesu födelse – en tid att reflektera över det stora i att Gud själv blivit människa. Adventstiden handlar om honom som inte bara lyser upp vintermörkret utan hela världens mörker; inklusive ditt och mitt.

I Jes 9:2 skriver profeten Jesaja att: “Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram”. Och i Joh 12:46 svarar Jesus på profetens ord när han säger om sig själv: “Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.” Både Jesaja och Jesus pratar alltså om en kontrast mellan mörker och ljus – den stora frågan för oss är hur vi förstår de orden. Vilket mörker kom Jesus för att rädda oss från egentligen? Timothy Keller är något på spåren när han skriver om juletiden att: “Julen innebär inte bara hopp för världen, trots dess ändlösa begär, men hopp för dig och mig, trots våra ändlösa misslyckanden”. För mig är det inget problem att tro på Jesus som världens ljus; att Jesus räddar både världen och andra människor. Men att få tro att Jesus lyser upp också det mörker jag möts av i mig själv, det är svårare och samtidigt är det den tron som jag behöver. För jag är i ärlighetens namn trött på det jag möts av varje morgon. Jag är trött på att misslyckas vara den jag så gärna vill vara. Jag är trött på att upprätthålla en image av att vara självtillräcklig. Jag är trött på synden i mig. Men om det är sant att Jesus kom, inte bara för att frälsa världen, utan för att rädda mig – då finns det hopp. Det är min erfarenhet över alla erfarenheter att när jag blir påmind om Guds löften och får lyfta blicken till Jesus finns det frihet och vila. Insikten att Jesus kom för just mig, är det som bär mig och har visat sig tillräckligt i alla livets skeenden. Hos honom får jag, trött och sliten, ta emot en värme och vila som förändrar allt.

Till sist vill jag lämna en uppmaning dig som läser. Vänd blicken till Jesus och låt orden i Jes 53:4-6 sjunka in! Låt inte adventstidens budskap försvinna i vardagens bekymmer. Det var inte bara för världen, eller för de andra som Jesus kom. Han kom för dig, för att du skulle få ta emot den frid du längtar efter. 
Hans ömhet når in i mitt djup och smälter det frusna, min vintersjäl som gömmer min sorg, min övergivenhet, min oro och ängslan, för att den ska sträcka sig mot ljuset, mot solen i mitt liv, mot Honom.

Kategorier
Betraktelse

Dags att titta framåt?

Hur ser Vasakyrkan ut om 10 år? Det har vi ingen aning om, och varför ska vi tänka på det nu?

Jag tror att vi verkligen borde fundera på detta och att vi borde göra det nu. Varför? Vår församling växer inte, den krymper. Det har den gjort de senaste 15 åren. Om det fortsätter i samma takt som nu, är vi 160 medlemmar om 10 år. Antalet medlemmar säger inte allt. En större församling är inte nödvändigtvis bättre än en mindre. Men bortsett från antalet medlemmar är det uppenbart att vi inte är en kyrka i utveckling. Det är vi inte ensamma om. Med få undantag så krymper kyrkorna i Sverige och alldeles för ofta läser vi om församlingar som tvingats lägga ner. Kan vi göra något eller måste vi acceptera den här utvecklingen?

Jag tror vi kan göra något. Det är därför jag tackade ja till engagera mig i Vasakyrkan genom att ställa upp för val till styrelsen tidigare i år. Det är därför jag skriver det här till dig nu.

Så vad kan vi göra? Till att börja med kan vi ställa oss frågan; Varför finns Vasakyrkan? 

Det får vi svar på i våra stadgar. “Missionsförenings uppgift och ändamål är att på Guds ord och den evangelisk-lutherska bekännelsens grund främja Kristi rikes tillväxt.”  

De som startade den här föreningen gjorde det för att “främja Kristi rikes tillväxt”. Det är också vår uppgift och orsaken till att vi finns till. I det uppdraget är vi inte utelämnade. Tvärtom, “Gå därför ut… jag är med er alla dagar” sa Jesus, när han sände ut sina lärjungar. Det gäller än.

Det är lätt att bara se det som är dåligt. Men jag ser väldigt mycket som är bra och menar att det är betydligt bättre att göra något nu, än att vänta i tio år. Vad tror du? Om du också tycker det är dags att agera, så tror jag att det första steget är att vi som församling måste enas runt detta. Då kan vi lättare göra nödvändiga förändringar. Det betyder inte att allt det som gör att du tycker om Vasakyrkan snabbt ska bytas ut mot något främmande. Men om jag frågar dig ifall du vill att Vasakyrkan ska vara en plats som sjuder av liv, där dina barn, dina barnbarn och längre fram deras barn får höra om Jesus och bli hans lärjungar, då tror jag att jag vet vad du svarar.  Det vi kan välja att göra nu, handlar både om oss och de som kommer efter oss.

Det är bara några år till dess att föreningen fyller 150 år. Låt oss se in i framtiden och tro att vårt uppdrag sträcker sig långt in i den. Om du får drömma fritt: Hur ser Vasakyrkan ut i framtiden? Låt oss drömma tillsammans och med Guds hjälp börja göra verklighet av den drömmen nu.

Vi behöver ”vända och tända”, som Carl-Erik Sahlberg talar om (se länk i månadsbladet)

Jag började med att fråga om hur Vasakyrkan ser ut om tio år och ifall vi behövde bry oss om det nu. Jag tror det. Vad tror du? 

Foto/bild:Peo Einemo.

Kategorier
Betraktelse

Mammaledighet

Efter ett år som präst och herde i Vasakyrkan går nu Emmeli på mammaledighet. I slutet av oktober väntar familjen Karlsson Lundmark tillskott i familjen och vi gläds å deras vägar.

Nu är det viktigt att vi låter Emmeli ladda inför nedkomsten. Hon behöver nu få tid att rikta in sig på det som kommer, en ny liten medlem i familjen. Av respekt hör vi därför inte av oss gällande arbetsrelaterade frågor. Sociala, medmänskliga samtal är däremot välkomna.

Har du behov, frågor el dyl får du mer än gärna ringa Vasakyrkans växel; 090-77 05 17 så guidas du till lämplig person som kan hjälpa eller svara. Vi har i dagsläget endast en person anställd så vissa dagar och tider är växeln stängd men lämna gärna ett meddelande så rings du upp!

Efter jul kommer en vikarie att kliva in för Emmeli, då hoppas vi också att vi fått möjlighet att anställa en person för våra unga vuxna. Så, snart är vi ett fullt arbetsteam på Vasakyrkan igen.

Kategorier
Betraktelse Gudstjänst

Änglarna

Kanske har du erfarenhet av en ängels ingripande i ditt liv? Bibeln beskriver lite olika uppgifter för änglarna; till exempel stridsänglar, lovsångsänglar, budskapsänglar… Ja, denna tredje ”sortens” ängel talar om för oss vilken uppgift änglarna alltid har – att vara bärare av ett budskap från Gud, oavsett om det handlar om att bära Guds makt, Guds Ord eller Guds helighet. På söndag, Den helige Mikaels dag, kommer Isak Samuelsson att predika i gudstjänsten över söndagens texter. Förutom att det av alla skäl är väldigt uppskattat så är det också synnerligen passande för temat ”Änglarna”, att gospelkören Messengers sjunger i gudstjänsten. Välkommen!