Categories
Betraktelse Herdestav Undervisning

Herdestaven

Diakoni – nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden.

“Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen diakonia. De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst diakonia.” Apg 6:1-4.

Diakoni kommer från det grekiska verbet diakonein och betyder “att tjäna”. I Apg 6:1-4 ser vi exempel på tjänandet, diakonin, som kommer till uttryck på två olika sätt. Dels genom att ordna med mat till änkor som inte kunde försörja sig själva, och dels genom tjänandet i bönen och i ordet. I bibeltexten framkommer det tydligt att både delarna är viktiga, det ena utesluter inte det andra. De tolv som kallar till sig lärjungarna ser behovet som finns i församlingen, nämligen att fler och fler kommer till kyrkan för att få mat, vilket leder till att apostlarna inte hinner med bön och ordets tjänst. Därför behövs flera som hjälper till att tjäna, diakonein, så att bönen och fördjupningen i ordet inte ska försummas.

Hur ser diakoni ut i bibeln? Både Gamla och Nya testamentet är fulla av exempel på hur vi som troende ska möta våra medmänniskor. 

“När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall inte göra någon efterskörd i din vingård, inte heller plocka upp nerfallna druvor. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.” 3 Mos 19:9-10. Gamla testamentet är full av liknande uppmaningar. Gud säger inte att vi inte får skörda eller njuta av det vi sått, men han uppmanar oss att inte skörda ända ut till kanten och att inte samla in de sista axen av skörden, så att det ska få räcka till fler än till bara oss själva. 

I Nya testamentet blir diakonin ännu tydligare, då Gud själv kommer till oss för att tjäna och inte för att bli tjänad. “Människosonen har inte kommit för att bli tjänad diakoneo utan för att tjäna diakoneo och ge sitt liv till lösen för många.” Mark 10:45. Evangelierna berättar om hur Jesus tjänade människorna runt omkring sig, alla efter var och ens behov. I de resterande böckerna i Nya testamentet, får vi följa hur lärjungarna fortsätter att tjäna sina medmänniskor (inte minst i Apostlagärningarna). Något som lärjungarna och apostlarna verkligen förstod var just bönens och gudstjänstens roll. Liksom Jesus själv, prioriterade lärjungarna och apostlarna bönens tjänst. Att möta människors behov fick inte försumma bönen och gudstjänsten.

“Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.” 5 Mos 15:11. Detta är vårt uppdrag som troende och som församling; att tjäna, diakonein. Hur ska vi vara till hjälp för våra medmänniskor i vår stad? Behoven är oändliga: trasiga familjer, alkohol och drogmissbruk, de ensamma, ung som vuxen som lider av psykiskt ohälsa, ekonomisk fattigdom, prostitution, segregation,.. bara för att nämna några. Ja, jag blir också överväldigad av den oändliga listan. Att behov och nöd finns, innebär inte att vi i Vasakyrkan ska möta alla dessa behov. Vi behöver förstås avgränsa oss, kanske ska vi satsa på att hjälpa de ensamma, de som lider av psykisk ohälsa, eller av segregation? Vi får göra detta, som Vasakyrkans vision säger, genom att leva: nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden. Leva nära Jesus gör vi genom bönen, leva nära varandra gör vi bland annat genom att fira gudstjänst tillsammans, och sist men inte minst leva nära omvärlden. Detta gör vi genom vårt diakonala arbete.

/Joline Dagerbrant

Categories
Betraktelse Herdestav Undervisning

Herdestaven

Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Jes 56:7, Mark 11:17

Dessa ord som Jesus citerar från Jesaja bok, nämndes flera gånger i samband med S:t Claras kyrkas besök hos oss i Vasakyrkan. Prästen Mats Nyholm talade om att när Jesus ser på Umeå så ser han också Vasakyrkan och säger dessa ord om oss. 

Mitt hus skall kallas ett bönens hus

Mats Nyholm utmanade oss att ge mer utrymme för bön i Vasakyrkan. Detta bygger också på S:t Claras kyrkas egna erfarenhet av dagliga bönesamlingar och vad det har betytt för dem. Mats menade att bönen är den största anledningen till att S:t Clara kyrka har fyllts med människor och gett dem kraft till diakoni och evangelisation. 

Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

Jesus ord handlar också om öppenhet för alla människor.  Mats talade om att kyrkans kallelse är att vara öppen för alla men inte för allt. Här visade Teamet från Clara kyrka på Vasakyrkans stora möjligheter och de gladdes över att så många människor söker till kyrkan, både till samlingar inne i kyrkan och ute på trappan. Någon i teamet sa att: “Vi har plattan men ni har trappan.” Jag tänker att vi i Vasakyrkan får be och arbeta för att vår kyrka ska få vara en öppen kyrka för alla. Det handlar inte minst om att möta alla människor med Jesu kärlek. 

De nio tillväxtfaktorerna

Under dagarna påmindes vi också om de nio grundvärderingar och tillväxtfaktorer som S:t Clara kyrka arbetar utifrån och som talar just mycket om bön och öppenhet. Det var Carl-Erik Sahlberg (1945-2021) som kom som präst till kyrkan 1989 som började tillämpa de tillväxtfaktorer som han hade funnit i sin kyrkohistoriska forskning. När han kom till kyrkan var det bara några få som samlades där men idag är kyrkan fullsatt. Jag tänker att dessa nio principer också kan vara något som vi i Vasakyrkan får inspireras av i vår vision av att leva nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden:

1. Den kyrka växer som är öppen för alla

2. Den kyrka växer som bryr sig om människor i nöd

3. Den kyrka växer som har en kärleksfull gemenskap

4. Den kyrka växer som sätter Jesus i centrum

5. Den kyrka växer som lever ett helgat liv

6. Den kyrka växer som vågar lida för sin tros skull

7. Den kyrka växer som söker Gud i bön

8. Den kyrka växer som använder lekmän

9. Den kyrka växer som är beroende av den helige Andes kraft

/Magnus Lind

Foto/bild:Peo Einemo.

Categories
Betraktelse Herdestav

Herdestaven 

Mångfalden och enheten i Vasakyrkan

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 1 Kor 12:4-6

Sommaren på Backen har nu gått mot sitt slut. För mig har det varit en glädje att få vara med på många gudstjänster och kulturverandor. Sommarens samlingar har varit välbesökta och många har uttryckt sig positivt om dem. Tack alla som bidragit på Backen på olika sätt. Nu drar vi igång igen i Vasakyrkan med de olika verksamheterna. Jag tänker att bibelordet ovan från Paulus, som vi läste för några söndagar sedan, gäller också oss i Vasakyrkan.

Nådegåvorna är olika men Anden densamme. 

Var och en av oss i Vasakyrkan har fått olika gåvor och talanger av Gud. Gud vill att vi ska använda dem till att bygga upp vår kyrka och tjäna varandra med dem. Vi får be Gud och varandra om hjälp att upptäcka gåvorna och på vilket sätt vi ska använda dem. Alla gåvor och bidrag är viktiga. Paulus skriver senare i samma brev att “var och en har något att bidra med”. Rosenius skriver om nådegåvornas mångfald med orden: “En sådan rikedom och mångfald är utmärkande för allt vad Gud har skapat. Ty samtidigt som det finns en Andens enhet, måste det också finnas en nådegåvornas mångfald, där var och en tjänar med sin gåva.”

Tjänsterna är olika men Herren densamme

Tjänsterna i Vasakyrkan ser också olika ut. Nu har vi glädjen att vara tre anställda, eftersom Joline Dagerbrandt har börjat hos oss. Hennes tjänst kommer att ha en diakonal och utåtriktad inriktning. Be gärna för oss anställda och våra olika tjänster. Här får vi också be för alla som på olika sätt har olika ledaruppdrag i vår kyrka. Tjänsterna kan också bestå av de olika handlingarna vi alla gör för Herren och varandra. Det finns olika sätt att tjäna Gud men det är samme Herre som vi tjänar. 

Verksamheterna är olika, men Gud är densamme. 

Vi har många olika verksamheter här i kyrkan, för olika åldrar, som nu drar igång. De mesta av verksamheterna är sådana vi har haft förut men en del nytt kommer också att hända här i höst. Förutom onsdagsbönerna på morgnarna kommer det också att vara torsdagsböner på kvällarna. Den 19-22 september kommer en grupp från St Clara kyrka upp till oss och det kommer att vara saker som händer tillsammans med dem både inne i kyrkan och utanför den. En ny Alphakurs börjar också den 24 september. I mitten av september drar också Söndagsskola för vuxna igång. Verksamheterna kan se olika ut både i kyrkan och i våra liv, men det är Gud som verkar i allt och genom allt. 

Enhet i mångfald

Det finns en stor mångfald av gåvor, tjänster och verksamheter i Vasakyrkan men det som som förenar oss och alla kristna är tron på Gud Fader, Herren Jesus och den heliga Anden. Vi får vända oss till vår treenige Gud som själv är en enhet i mångfald och be om hjälp denna höst i Vasakyrkan:

Treenige Gud, vi tackar dig för vår församling och för våra olika gåvor, tjänster och verksamheter. Hjälp oss att leva förenade med dig, vända mot världen och öppna för varandra. I Jesu namn. Amen.

/Magnus Lind, Präst

Categories
Betraktelse Föreningen

Guds mission

Nu har jag arbetat en första termin i Vasakyrkan och jag är tacksam över det varma välkomnandet jag fått och alla goda möten och samtal jag fått ha. Nu går vi in i sommaren och jag ser fram emot att vara på EFS gården Backen med dess spännande program i form av Kulturverandan och Gudstjänst. Vi får hjälpas åt att bjuda in människor till vår fina sommargård och dess verksamhet. På trappan som kommer att pågå även delar av sommaren är också en möjlighet att möta människor. Känn frihet att kontakta mig också i sommar om ni vill samtala med mig om något eller att jag ska komma på besök (3 juli – 8 augusti är jag dock i Luleå på semester).

Jag har just avslutat en kurs på Johannelunds teologiska högskola som heter Den missionella kyrkan. Kursen visar på den förändring som skett i synen på mission. Om man tidigare sa att kyrkan har en mission så talar man nu om Guds mission (missio Dei) som har en kyrka. Ordet mission betyder sändning och Bibeln talar om att Gud är en sändande (missionerande) Gud. Fadern sänder Sonen till världen för att rädda den (Joh 3:17). Fadern och Sonen sänder Anden. Fadern, Sonen och Anden sänder sin kyrka till världen.  I EFS riktlinjer står det: “Mission är inte ett mänskligt företag, utan människan inbjuds av Gud själv att ta del i och förverkliga hans vilja med världen. Genom dopet och sitt jordiska kall (dvs. sin speciella livsuppgift) är varje kristen på ett särskilt sätt med i Guds mission.” 

Vi i Vasakyrkan får som enskilda och som gemenskap (missionsförening) vara med i Guds mission att rädda världen. Genom våra ord och gärningar får vi, i andens kraft, följa med Jesus i hans mission och visa på Guds rike och Guds kärlek. Vi är en communion in mission som vill vara nära Jesus, varandra och omvärlden. Jesus säger: “Som Fadern har sänt mig sänder jag er” Joh 20:21.

Nu önskar jag er alla en riktigt god sommar i Guds vila och Guds mission. 

/Magnus Lind, präst

Categories
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Kasta ut nätet!

I en av påskens texter (Joh 21) berättas det att sju av lärjungarna fiskade en natt på sin gamla ”arbetsplats” – Gennesarets sjö, men de fick ingenting: När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: “Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: “Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: “Det är Herren!”. 

Ibland upplever vi likt de sju lärjungarna motgångar och misslyckanden i våra liv och dess sysslor. Kanske upplever vi en en trötthet och ett mörker? För mig talar berättelsen om att den levande Herren är med oss i vår vardag med dess olika sysslor, även om vi inte alltid förstår det. Jesus har lovat att vara med oss varje dag och hjälpa oss. Jesus frågar efter hur vi har det och visar på nya möjligheter i våra olika problem.  

Berättelsen kan också tala om vårt arbete i Vasakyrkan. Vi får vara med i kyrkans båt med uppdrag att kasta ut evangeliets nät för att människor ska bli befriade. Någon av kyrkofäderna sa: ”För fisken som är skapad för vattnet är det dödligt att bli hämtad upp ur havet men för människan är det tvärtom. Evangeliets nät drar oss upp ur dödens vatten och för oss till Guds ljus, till det sanna livet.”

  Ibland kan vi dock uppleva att det går trögt med missionsarbetet. Jesus vill dock vägleda och hjälpa oss. Ibland kallar han oss att kasta ut nätet på nya sätt, våga pröva nya verksamheter och former för att människor idag skall nås av evangeliet.  Ett exempel är “På trappan” i Vasakyrkan där vi tillsammans med Umeå stadsförsamling, sedan några år tillbaka varje fredag eftermiddag flyttar ut till vår trappa och bjuder passerade på kaffe och kaka. Många stannar för att fika men också för att samtala eller gå in i kyrkan och värma sig en stund. Kanske du skulle vilja och kunna vara med som frivillig i denna verksamhet? Vi får fortsätta att lyssna in Jesus för att se på vilket sätt han vill att vi ska kasta ut nätet i vårt sammanhang.

Mitt i våra liv, både som enskilda och församling, är det viktigt att vi inte glömmer bort att äta hos Jesus. Vi får i andakt och gudstjänst äta av Jesu levande bröd och få ny kraft och glöd. 

Då lärjungarna steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd… 

Jesus sade till lärjungarna: “Kom och ät.”

Magnus Lind, präst Vasakyrkan Umeå

Categories
Betraktelse

Kärlekens väg

Nu har jag tjänat en månad som präst i Vasakyrkan och vill tacka för det varma mottagandet jag fått. Jag är glad över alla människor i olika åldrar som jag fått möta i olika verksamheter. Jag upplever att mycket är på gång i Vasakyrkan och gläds över alla som vill bidra på olika sätt i vår kyrka. En längtan och bön som finns hos många är att Vasakyrkan ska få ett tydligare utåtriktat fokus där vi möter nya människor med Jesu budskap och kärlek. Här får vi inte minst glädjas och be över alla som hittar till våra olika verksamheter som exempelvis Babysången, Amigos, Unga vuxna, Alpha, Måndagsträffen och På trappan. Det finns också på gång ett utökat samarbete med Stadsmissionen, vilket ni kan får höra mer om på årsmötet den 1 mars. Sedan har vi också alla människor vi möter i vår vardag, där vi får sprida Jesu budskap och kärlek. Vi får fortsätta att be att Jesus ska leda oss i denna mission.

Jag gillar Vasakyrkans vision: “Att leva nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden.” För att leva nära Jesus kan fastetiden, som vi nu är inne i, vara till hjälp. En tid för bön och fasta och där vi i begrundan följer Jesu väg till korset. Det som enligt bibeltexterna driver Jesus att gå den vägen är hans kärlek till världen och alla människor. I flera av fastetidens psalmer sjunger vi om denna kärlek, som t. ex. i Psalm 137: “Den kärlek du till världen bar ett evigt kors dig gav.” Jesus går kärlekens väg och vi är kallade att följa Jesus på den vägen. Jag tänker att det handlar mycket om att ta emot hans kärlek och ge den vidare. Det som aposteln Johannes skriver i sitt första brev: “Vi älskar därför att han först älskade oss” 1 Joh 4:19. 

Ett sätt vi kan ge kärleken vidare är genom att tjäna andra. Ibland hälsar vi varandra med ett tjenare som är en förkortade form av uttrycket; “Jag är din ödmjuke tjänare”. Tänk om vi i Vasakyrkan kan möta var och en med den inställningen. Där vi med hjälp av Jesus tjänar och hjälper andra och varandra, utifrån våra gåvor. Då lever vi nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden. Det är att följa Jesus på kärlekens väg. Som Jesus säger i Fastlagssöndagens evangelietext med temat “Kärlekens väg”: 

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare…Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” Mark 10:43-45

Magnus Lind, präst i Vasakyrkan

Categories
Betraktelse

Han som hjälper

Jag skriver detta dagen efter att jag och min familj fick ett sånt
varmt välkomnande som ny präst i Vasakyrkan vid gudstjänsten den 22 januari. Jag känner tacksamhet till er alla. Vi läste ur söndagens evangelium (Joh 4:46-54) om hur Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin. Att komma till
Vasakyrkan är för mig också att komma tillbaka eftersom jag
arbetade här i skolevangelisationsteam för 33 år sedan. För mig,
likt de på bröllopet i Kana, skedde då ett under eftersom jag
träffade och blev tillsammans med min älskade Ulrica. Det ledde till bröllop och så småningom fyra barn, varav alla nu är vuxna.

Själv kan jag dock inte, i mig själv, göra några under, däremot tror jag att Jesus kan. Jesus som förvandlade vatten till vin, han kan också förvandla människor och samhällen. Det som också står i Vasakyrkans vision. ”Vi längtar att få se Jesus förvandla oss själva såväl som vår stad. Vår vision är att vara nära Jesus, nära varandra och nära vår omvärld.”


Hur kan vi då vara nära Jesus? I evangeliet läste vi om
ämbetsmannen som sökte upp Jesus och bad honom komma och
bota hans son: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jag tänker att
också vi får be Jesus, vår Herre om hjälp både för oss själva, vår
omgivning och vår församling. Vi får be att Jesus ska komma med
sitt liv och sin kraft. Sedan får vi likt ämbetsmannen gå i tro på Jesu ord, till vår omvärld och där dela tro och liv.

Jag ser med förväntan fram på att arbeta här men också med viss
oro. Hur ska det gå med flytten från Luleå där vi bott i 25 år? Är jag verkligen rätt person för uppgiften i Vasakyrkan? Jag har dock gång på gång blivit påmind om att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få. Jag har alla ni som tillhör Vasakyrkan och ”tillsammans får vi tjäna i kyrkan” som Gunnar Rydin sa i söndags. Vi får stödja och hjälpa varandra som medlemmar i Kristi kropp. Vi får också dela lidande och tröst med varandra som vi läste om i söndagens episteltext (2 Kor 1:3–7). Framförallt har vi Herren som vill hjälpa oss alla med sin kraft och stöd.

När jag och Ulrica för ett tag sedan var på väg i bilen började vi
samtala om vi gör rätt i att flytta från Luleå och hur vi kommer att klara av våra uppgifter i Umeå. Just då kom vi bakom en bil med registreringnummer: JES 442. Både vi tänkte att det är ju ett
bibelord. Först prövade vi med att slå upp Jes 4:42 men det finns
ingen vers 42 i det kapitlet men däremot finns Jes 44:2. Det ordet
från Gud var ursprungligen sagt till Israels folk men nu talade det till oss och jag tänker att det kan vara ett ord till oss alla. Speciellt om vi byter ut namnen i ordet emot våra egna namn. Ord om att vi finns i Guds hand och att han är den som hjälper oss.

Så säger Herren, din skapare, han som formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig: Var inte rädd min tjänare Jakob, Jeshurun,
som jag har utvalt.

Jes 44:2

/Magnus Lindh

Categories
Betraktelse

Gud gör något nytt

Vi har under 2022 haft mycket att vara tacksam över i Vasakyrkan; Gud är verkligen god! Ett bibelord som jag frekvent blivit påmind om under året är Jesaja 43:19, där står det så här:
“Se, jag gör något nytt . Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” SFB15

I de områden i våra liv som känns som öken kan Gud göra strömmar av levande vatten. I en torr öken där inget vatten finns i sikte, kan Gud göra en väg och sända vatten som gör att vår öken blommar igen; så radikal är Guds kärlek till oss. Han bryr sig verkligen! Kanske finns det områden i ditt liv, på ditt jobb, i din familj eller i kyrkan där du har tänkt att Gud inte kan gripa in. Min uppmuntran till dig är att frimodigt be att Gud ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen! 

Gud vill göra något nytt i Vasakyrkan

Under året har jag läst väckelsehistoria från Västerbotten och Norrland, och om de predikanter som med profetisk röst gått före och lett människor till Gud. Mycket inspirerande att läsa om hur Gud har verkat i vår bygd. Ett tema under väckelsens historia är att Gud ofta väljer att använda vanliga människor. Ett bibliskt exempel på detta finns i Apostlagärningarna kapitel 4 när Petrus och Johannes ställs inför den stora rådet och rådet blir svarslösa när de ser de under och tecken som följde de olärda apostlarna. Också under den rosenianska väckelsen ser vi att Gud har använt lekmän som ledare. Nästan varje by fick ett bönhus som fylldes med människor så fort Guds ord predikades. 

Att många av våra bönhus idag säljs och blir bostäder behöver inte betyda att nästa väckelse skjuts upp. Gud är en skapande Gud och kommer att hitta nya sätt att nå Västerbotten. Gud gör något nytt.

Det finns ingen “quick-fix” för att väckelse ska börja spridas, men det finns något som varje väckelse har börjat med: bön. Om du vill se väckelse i Vasakyrkan, Umeå, Västerbotten och Sverige igen; börja be att det ska ske! 

Inför 2023

Vasakyrkan går in i en ny säsong. Vi ser redan nu att det bubblar. Människor är hungriga efter Jesus, Alphakurserna växer, fler studenter säger att Vasakyrkan är deras kyrka, vi välkomnar snart vår nya präst, för att nämna några saker. Vi får komma med förväntan inför Gud och vad Gud har planerat för oss under 2023. 

Var med och be för 2023, för de utmaningar som Vasakyrkan står inför. Be för en väckelse bland studenter och unga vuxna i Umeå. Be för att Gud ska sända människor, be att Gud ska sända dig! Be att Gud ska ge oss mod och frimodighet. 

Välsignelser
Adam Govik

Categories
Betraktelse

Herdestav – för nära möten


Jag läste ett inlägg på ett forum från en som hade får och som undrade om en herdestav var en bra grej. Så här stod det:

”De allra flesta av våra tackor är väldigt tama och kommer fram och blir klappade och kliade. Men 2-3 stycken är mer än lovligt rädda av sig. Och “naturligtvis” är det på dem man hittar sår eller andra konstigheter man vill undersöka närmare. Då känns det väldigt överarbetat att samla in alla fåren i en fålla (nu när de går på bete tex). Det är där herdestaven kommer in tänkte jag”.

En gudstjänst är som att samla många får för gemensamt bete. Gudstjänsten innehåller bön och sång – och undervisning. Mycket av Jesu undervisning handlar om hur vi ska ”Leva
tillsammans” vilket är en av våra söndagars rubrik. Jag vet inte om man behöver lära får att leva tillsammans, det ingår kanske i dessa fredliga djurs dna mer än i människors. Men får är också sårbara och bland annat då, har fåraherden en viktig roll gentemot det enskilda fåret. Herdestaven har en halskrok som inte är till för att skada utan för att herden och fåret eller lammet ska kunna hållas stilla och nära. Den behövs ibland och öppnar möjligheterna till vård och läkedom.

Våra gudstjänster och offentliga möten där våra kyrkor och föreningar s.a.s håller herdestaven högt är till hjälp för tron och för livet tillsammans, men de har också sina begränsningar.
Förhoppningsvis har även vi i bildlig bemärkelse tillgång till en herdestav för det nära mötet mellan två eller få, en möjlighet till vård och läkedom. Det kan t ex handla om samtal mellan fyra ögon eller i mindre grupper.

Ibland är det jag själv som behöver någon att prata med, uppmuntrande ord eller hjälp. Det finns alltid någon annan som behöver det. Vi har dock inte så lätt för att komma nära varandra i en kultur där tron å ena sidan är en privatsak – att tro och be i enskildhet är ok – eller där tron tillämpas kollektivt i accepterade sammanhang som i kyrkan. Mellan dessa
ytterlighetssammanhang är vi i detta avseende ofta blyga och osäkra.

Fårägaren som i inlägget skrev: ” 2-3 stycken är mer än lovligt rädda av sig” kunde själv ensidigt använda herdestaven för en god sak. Hos oss när det gäller tro och livet tillsammans, så kan inte hjälp ges eller tas emot genom tvång. Omsorg och en vilja att lyssna kan göra att rädsla, otrygghet och blygsel övervinns men vi behöver även be om mod och vilja att ge tid för nära möten och personliga relationer.


Leva tillsammans

”Låt Kristus frid hjälpa er att hålla ihop och gå i takt med varandra. Det är inte meningen att ni ska kuta iväg och köra ert eget race. Och odla tacksamheten! Ge budskapet – Kristus ord – fritt spelrum i era liv. Dela lärdomar och goda ord med varandra. Och sjung högt av hela ert hjärta till Gud! Allt ni gör, allt, gör det i Mästaren Jesus namn och med tacksägelser till Gud Fadern.”

Kolosserbrevet 3:15-17 i bibelparafrasen The Message på svenska

Göran Berglund
Vikarierande präst, Vasakyrkan

Categories
Betraktelse

Herdestaven – en symbol för samling och enhet


I min hembys gamla skola som blivit bönhus och därefter byastuga fanns en tavla som föreställde Jesus som en fåraherde. Han böjde sig ner och befriade ett får eller ett lamm som gått vilse och gått ner sig i en ravin och där fastnat i en taggig buske, utan möjlighet att rädd sig själv. Men herden kunde. I sin hand höll Jesus en herdestav vilket verkar ganska logiskt.


I flera bönhus och missionshus har jag sett tavlor föreställande Jesus som knackar på en stadig husdörr. I de flesta fall håller Jesus även på de bilderna i en herdestav. Herdestaven är en symbol för att samla och att hålla samman de som gått vilse eller är illa ute lika väl som de som har det bra ordnat och bra på alla sätt.

Dessa rader skrivs efter söndagen då Sverige gick till val. Det så kalla de enhetssamhället finns inte sedan länge men i medierna märks farhågor för ett än mer splittrat samhälle. Ledande politiker talar som alltid om behovet av samling och gemensamma tag.


Dessa rader skrivs även inför söndagen med temat Enheten i Kristus. I ett alltmer sekulariserat samhälle där den rådande ismen är individualism blir inte bara utanförskap och kyla
riskfaktorer. Här kryper vilsenheten och utsattheten in även i hus med aldrig så stadiga portar.

Det bästa utan allt – och det var och är nog tanken med tavlorna i bönhusen: Jesus vill ha också dig och mig med, han klappar på din och min port och vill att vi ska öppna för honom. Den kanske mest älskade texten i Bibeln är psaltaren 23, herdepsalmen. Oftast tar vi till oss den individuellt för det står ju ”min” herde. Det är sant att Gud ser till oss vara och en – men Jesus med herdestaven har också en bredare blick. Jesus säger:

”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.” Johannesevangeliet 10:16

Idag är det kyrkans uppgift att vara Jesu kropp och hålla i herdestaven. Vår uppgift – vår mission, är att samla och hålla samman de som gått vilse eller är illa ute lika väl som de som
har det bra ordnat och bra på alla sätt.

Psaltaren 23

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter
 mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
 Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör
 mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja
 och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och
 Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Göran Berglund
Vikarierande präst, Vasakyrkan