Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven


Notice: Undefined index: host in C:\home\site\wwwroot\wp-includes\media.php on line 1372

Kasta ut nätet!

I en av påskens texter (Joh 21) berättas det att sju av lärjungarna fiskade en natt på sin gamla ”arbetsplats” – Gennesarets sjö, men de fick ingenting: När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: “Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: “Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: “Det är Herren!”. 

Ibland upplever vi likt de sju lärjungarna motgångar och misslyckanden i våra liv och dess sysslor. Kanske upplever vi en en trötthet och ett mörker? För mig talar berättelsen om att den levande Herren är med oss i vår vardag med dess olika sysslor, även om vi inte alltid förstår det. Jesus har lovat att vara med oss varje dag och hjälpa oss. Jesus frågar efter hur vi har det och visar på nya möjligheter i våra olika problem.  

Berättelsen kan också tala om vårt arbete i Vasakyrkan. Vi får vara med i kyrkans båt med uppdrag att kasta ut evangeliets nät för att människor ska bli befriade. Någon av kyrkofäderna sa: ”För fisken som är skapad för vattnet är det dödligt att bli hämtad upp ur havet men för människan är det tvärtom. Evangeliets nät drar oss upp ur dödens vatten och för oss till Guds ljus, till det sanna livet.”

  Ibland kan vi dock uppleva att det går trögt med missionsarbetet. Jesus vill dock vägleda och hjälpa oss. Ibland kallar han oss att kasta ut nätet på nya sätt, våga pröva nya verksamheter och former för att människor idag skall nås av evangeliet.  Ett exempel är “På trappan” i Vasakyrkan där vi tillsammans med Umeå stadsförsamling, sedan några år tillbaka varje fredag eftermiddag flyttar ut till vår trappa och bjuder passerade på kaffe och kaka. Många stannar för att fika men också för att samtala eller gå in i kyrkan och värma sig en stund. Kanske du skulle vilja och kunna vara med som frivillig i denna verksamhet? Vi får fortsätta att lyssna in Jesus för att se på vilket sätt han vill att vi ska kasta ut nätet i vårt sammanhang.

Mitt i våra liv, både som enskilda och församling, är det viktigt att vi inte glömmer bort att äta hos Jesus. Vi får i andakt och gudstjänst äta av Jesu levande bröd och få ny kraft och glöd. 

Då lärjungarna steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd… 

Jesus sade till lärjungarna: “Kom och ät.”

Magnus Lind, präst Vasakyrkan Umeå

Kategorier
Betraktelse

Kärlekens väg

Nu har jag tjänat en månad som präst i Vasakyrkan och vill tacka för det varma mottagandet jag fått. Jag är glad över alla människor i olika åldrar som jag fått möta i olika verksamheter. Jag upplever att mycket är på gång i Vasakyrkan och gläds över alla som vill bidra på olika sätt i vår kyrka. En längtan och bön som finns hos många är att Vasakyrkan ska få ett tydligare utåtriktat fokus där vi möter nya människor med Jesu budskap och kärlek. Här får vi inte minst glädjas och be över alla som hittar till våra olika verksamheter som exempelvis Babysången, Amigos, Unga vuxna, Alpha, Måndagsträffen och På trappan. Det finns också på gång ett utökat samarbete med Stadsmissionen, vilket ni kan får höra mer om på årsmötet den 1 mars. Sedan har vi också alla människor vi möter i vår vardag, där vi får sprida Jesu budskap och kärlek. Vi får fortsätta att be att Jesus ska leda oss i denna mission.

Jag gillar Vasakyrkans vision: “Att leva nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden.” För att leva nära Jesus kan fastetiden, som vi nu är inne i, vara till hjälp. En tid för bön och fasta och där vi i begrundan följer Jesu väg till korset. Det som enligt bibeltexterna driver Jesus att gå den vägen är hans kärlek till världen och alla människor. I flera av fastetidens psalmer sjunger vi om denna kärlek, som t. ex. i Psalm 137: “Den kärlek du till världen bar ett evigt kors dig gav.” Jesus går kärlekens väg och vi är kallade att följa Jesus på den vägen. Jag tänker att det handlar mycket om att ta emot hans kärlek och ge den vidare. Det som aposteln Johannes skriver i sitt första brev: “Vi älskar därför att han först älskade oss” 1 Joh 4:19. 

Ett sätt vi kan ge kärleken vidare är genom att tjäna andra. Ibland hälsar vi varandra med ett tjenare som är en förkortade form av uttrycket; “Jag är din ödmjuke tjänare”. Tänk om vi i Vasakyrkan kan möta var och en med den inställningen. Där vi med hjälp av Jesus tjänar och hjälper andra och varandra, utifrån våra gåvor. Då lever vi nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden. Det är att följa Jesus på kärlekens väg. Som Jesus säger i Fastlagssöndagens evangelietext med temat “Kärlekens väg”: 

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare…Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” Mark 10:43-45

Magnus Lind, präst i Vasakyrkan

Kategorier
Betraktelse

Han som hjälper

Jag skriver detta dagen efter att jag och min familj fick ett sånt
varmt välkomnande som ny präst i Vasakyrkan vid gudstjänsten den 22 januari. Jag känner tacksamhet till er alla. Vi läste ur söndagens evangelium (Joh 4:46-54) om hur Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin. Att komma till
Vasakyrkan är för mig också att komma tillbaka eftersom jag
arbetade här i skolevangelisationsteam för 33 år sedan. För mig,
likt de på bröllopet i Kana, skedde då ett under eftersom jag
träffade och blev tillsammans med min älskade Ulrica. Det ledde till bröllop och så småningom fyra barn, varav alla nu är vuxna.

Själv kan jag dock inte, i mig själv, göra några under, däremot tror jag att Jesus kan. Jesus som förvandlade vatten till vin, han kan också förvandla människor och samhällen. Det som också står i Vasakyrkans vision. ”Vi längtar att få se Jesus förvandla oss själva såväl som vår stad. Vår vision är att vara nära Jesus, nära varandra och nära vår omvärld.”


Hur kan vi då vara nära Jesus? I evangeliet läste vi om
ämbetsmannen som sökte upp Jesus och bad honom komma och
bota hans son: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jag tänker att
också vi får be Jesus, vår Herre om hjälp både för oss själva, vår
omgivning och vår församling. Vi får be att Jesus ska komma med
sitt liv och sin kraft. Sedan får vi likt ämbetsmannen gå i tro på Jesu ord, till vår omvärld och där dela tro och liv.

Jag ser med förväntan fram på att arbeta här men också med viss
oro. Hur ska det gå med flytten från Luleå där vi bott i 25 år? Är jag verkligen rätt person för uppgiften i Vasakyrkan? Jag har dock gång på gång blivit påmind om att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få. Jag har alla ni som tillhör Vasakyrkan och ”tillsammans får vi tjäna i kyrkan” som Gunnar Rydin sa i söndags. Vi får stödja och hjälpa varandra som medlemmar i Kristi kropp. Vi får också dela lidande och tröst med varandra som vi läste om i söndagens episteltext (2 Kor 1:3–7). Framförallt har vi Herren som vill hjälpa oss alla med sin kraft och stöd.

När jag och Ulrica för ett tag sedan var på väg i bilen började vi
samtala om vi gör rätt i att flytta från Luleå och hur vi kommer att klara av våra uppgifter i Umeå. Just då kom vi bakom en bil med registreringnummer: JES 442. Både vi tänkte att det är ju ett
bibelord. Först prövade vi med att slå upp Jes 4:42 men det finns
ingen vers 42 i det kapitlet men däremot finns Jes 44:2. Det ordet
från Gud var ursprungligen sagt till Israels folk men nu talade det till oss och jag tänker att det kan vara ett ord till oss alla. Speciellt om vi byter ut namnen i ordet emot våra egna namn. Ord om att vi finns i Guds hand och att han är den som hjälper oss.

Så säger Herren, din skapare, han som formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig: Var inte rädd min tjänare Jakob, Jeshurun,
som jag har utvalt.

Jes 44:2

/Magnus Lindh