Tiden rusar på. Oktober har passerat, vi står mitt i hösten och blicken börjar riktas mot advent och jultider. Den senaste tiden har jag påmints om psalmen 207 “En liten stund med Jesus” som jag tänkte få dela några reflektioner kring.
I tidens rusningstrafik så är det svårt att stanna upp och vara här och nu. Personligen kan jag konstatera att majoriteten av tankekraften går till det som passerat och planerna för morgondagen. Och det kan vara gott. Gott att minnas och att få planera och hoppas. Men morgondagens ovisshet tenderar också att föra med sig oro, stress och rädsla. Litenheten inför de stora människornas domderande, är påtaglig. Det är här jag påminns om Lina Sandells ord: “En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig.” Att stanna upp, att ge en stund för att möta Kristus innebär inte nödvändigtvis att alla problem blir lösta och alla frågor får svar. Men de får en ny gestalt – våra perspektiv skruvas till. Den vi möter i den stunden är Kristus Jesus genom vilket allting som finns är till. Han som ger liv till den skapelse Han älskar. Han som upprätthåller hela universum i nåd och kärlek. Det är till honom som vi bjuds in till att lägga av oron och bekymrens ok, och ta emot frid. Från den platsen kan det också bli lättare att se hur Gud är verksam i världen, i våra liv, i oss. Och det är i Guds verksamhet av kärlek, helande, befrielse och upprättelse som vi får delta. Så, låt oss tillsammans hjälpas åt att hålla blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
Guds frid!
/Oscar Richardsson
