Category: Herdestav

Stormen stillas

Vi lever i en tid där det finns mycket som kan oroa oss. Personligen känns det som att varje gång jag möts av nyhetsflöden, är det en ny kris eller en ny konflikt som brusar upp som ett stormigt hav och känslan av litenhet, maktlöshet och rädsla är påtaglig. Men vid dessa stunder kan jag också drar mig till minnes Markusevangeliet 4:35-41. Där möts vi av berättelsen när Jesus stillar stormen. Berättelsen utspelar sig på kvällen efter en lång dag av undervisning av Jesus där han tillsammans med lärjungarna beslutar sig för att ta sig till andra sidan sjön, bort från folkmassorna som har lyssnat på undervisningen. Väl i båten lägger sig Jesus ner och somnar. Plötsligt blåser det upp till storm och lärjungarna grips av stor rädsla, de väcker Jesus som befaller stormen att lugna sig och stormen lyder. Berättelsen avslutas med att lärjungarna frågar sig “Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Genom gamla testamentet återkommer ett bildspråk som talar om världens ondska och kaos i formen av vatten och vattenmonster, som kaosmakter eller kaosvatten. I detta bildspråk är det bara Gud som är den som har makten över kaoset, bara Han som stillar stormen. I templet fanns därför en kopparplatta som skulle påminna om och symbolisera Guds stillande av kaosvattnet. Det är troligt med detta i bakhuvudet som lärjungarna ställer frågan “Vem är han?” Jesus gör något som bara Gud har makt att göra. 

I Uppenbarelseboken kan vi sedan läsa om den himmelska tronsalen där författaren beskriver ett hav som av kristall. Upp 4:6. Det är renare, klarare än kopparplattan. Kaosvattnet blir stillat en gång för alla. Med denna framtidsvision, i tron och hoppet om det slutgiltiga stillandet får vi delta i Guds mission för en helare värld och vi får också, likt Jesus, vila tryggt i båten med tilltron till Guds makt och omsorg. Vi får vila i Guds ord till psalmisten “Lugn! Besinna att att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden.” Ps 46:11. 

/Oscar Richardsson

Nära Jesus, nära varandra, nära omvärlden

Vår vision i Vasakyrkan är att vi vill leva nära Jesus, varandra och omvärlden. Hebreerbrevets författare kan hjälpa oss att reflektera över vad detta kan innebära:

Nära Jesus

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Heb 12:2. Att leva nära Jesus är att fästa vår blick på honom. När vi fäster vår blick vid Jesus så skapar han tro i oss. Fästa vår blick på Jesus kan vi göra genom att lyssna till honom i Ordet och Bönen och ta emot honom i Nattvarden. Som Rosenius skriver i psalm 251: “Var jag går i skogar berg och dalar följer mig en vän jag hör hans röst”. 

Nära varandra

Håll syskonkärleken levande. Heb 13:1 Att leva nära varandra får vi göra genom att hålla syskonkärleken levande. Vi tillhör Guds stora familj och är syskon med varandra. Det kan finnas spänningar och konflikter i familjen. Att hålla syskonkärleken levande tänker jag handlar om att be om kärlek till varandra och inte minst dem i gemenskapen som vi har svårare med. 

Nära omvärlden

Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det haft änglar till gäster utan att veta om det. Heb 13:2. Att leva nära omvärlden handlar om att visa gästfrihet. Vi får i Vasakyrkan visa gästfrihet och gästvänlighet till de som kommer till kyrkan. Flera undersökningar visar på hur viktigt det är att ha en varm, öppen och välkomnande atmosfär för att församlingen ska kunna växa. Eller som Mats Nyholm pratade om här när han med ett team från S:t Clara kyrka var på besök. “Den kyrka växer som är öppen för alla”.  Att leva nära omvärlden handlar också om att med Jesus gå ut utanför kyrkan och möta människor där de är. Som det står i Heb 13:13: Låt oss då gå utanför lägret och dela hans smälek. 

/Magnus Lind, från andakt på EFS Vasakyrkans årsmöte

Foto/bild:Peo Einemo.

Denna gång i herdestaven vill jag dela med mig några ord om mina älsklingspsalmer och några tankar om kontroll och rädsla.
På senare år har jag börjat uppskatta de äldre psalmerna från psalmboken. Det finns en mångfald och psalmerna berör livets olika skeden. En tid i mitt liv orkade jag inte lyssna på de lovsånger jag var van vid, de sånger som handlade om att prisa Gud eller om att tjäna honom osjälviskt och av glädje. Jag ville prisa Gud och jag ville tjäna honom, men orken eller styrkan fanns inte där. Det var under den tiden jag upptäckte Blott en dag och Löftena kunna ej svika och jag lyssnade på dem om och om igen. Texterna blev både min bön och min bibelläsning. Sångerna gav mig tröst, vila och hopp, just för att de pekar på att det hänger på Gud och inte oss.

Det är naturligt att kontrollbehovet växer när det är kaosigt i vår omgivning. När det är kaos vet vi inte vad vi har att förvänta oss, detta skapar rädsla, och rädslan leder många gånger till dumma beslut. Just nu är det många som är oroliga, med tanke på all information vi får gällande krig som pågår och att det också kan drabba oss i Sverige. Den rädsla som växer hos många kontrolleras genom att till exempel hamstra mat eller besvara krig med mera krig. Egentligen vet vi att inget av detta är hållbara eller långsiktiga lösningar, men rädslan gör oss blinda.

Bibeln uppmanar oss att inte vara rädda, utan lita på Gud och hans löften. Lita på att Herren förser sina barn efter behov. I Jeremias bok får vi följa Guds folks historia, vi får läsa att Israel åter hamnar i fångenskap, denna gång i Babylonien. Följande säger Gud till sitt folk: “Bygg era hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång” Jer 29:5-7.
Vidare i Jer 30:10-11 säger Gud: “Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, var inte förskräckt, du Israel. Jag skall rädda dig ur fjärran land, dina barn ur det land där de är fångna. Jakob skall åter leva trygg, ingen skall hota honom. Ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig”.

Gud uppmanar sitt folk att göra det de kan påverka, nämligen att de ska plantera och föröka sig och att Gud är den som kommer med lösning och räddning. Allt är i Guds händer och inte i våra händer. Genom att försöka ta kontrollen över våra liv tappar vi istället friheten i att få vara människa. Den arma människan vi egentligen är.

Blott en dag ett ögonblick i sänder

Vilken tröst vad än som kommer på

Allt ju vilar i min Faders händer

Skulle jag som barn väl ängslas då

Själv han är mig alla dagar nära

För var särskild tid med särskild nåd

Varje dags bekymmer vill han bära

Han som heter både Kraft och Råd

Morgondagens omsorg får jag spara,

om än oviss syns min vandringsstig.

Som din dag så skall din kraft ock vara

Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

Blott vid dina löften Herre kär

Löfterna kunna ej svika, 

nej, de står evigt kvar: 

Jesus med blodet beseglat

Allt vad han lovat har

/Joline Dagerbrant

Ta emot varandra

Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far. Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära. Rom 15:4-7 Svenska Folkbibeln 2015.

Detta skriver Paulus i sitt brev till församlingen i Rom. Men jag upplever att orden också talar till oss i Vasakyrkan. Man kan sammanfatta texten i tre råd till oss:

1) Lyssna till Skriftens undervisning och tröst

Ibland kan det kännas mörkt och kallt i vår värld. Men vi har fått en stor gåva i Bibelns skrifter. Undervisningen där hjälper oss att bevara vårt hopp samt ge uthållighet och tröst. Vi kan lyssna till Guds ord på många olika sätt. Det kan vara både tillsammans i gudstjänster och på andra samlingar, men också enskilt i vardagen. Här kan bibelläsningsplaner, andaktsböcker och bibelappar vara till hjälp. 

2) Låt Gud hjälpa er att var eniga

I församlingen i Rom fanns det en hel del spänningar och olika åsikter och det har jag lagt märke till också finns i Vasakyrkan. Det är dock inte något unikt, för i alla församlingar tror jag det finns spänningar. Textens råd är att vi låter Gud hjälpa oss att vara eniga efter Jesu vilja. Jesus ber ju i sitt avskedstal i Joh 17 att alla troende ska bli ett. Uthållighetens och tröstens Gud vill hjälpa oss med detta. Det innebär inte att vi behöver ha samma åsikter i allt. I kapitlet före i Romarbrevet uppmanar Paulus oss att inte sätta oss till doms över olika uppfattningar. Vi är trots allt inte en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap.

3) Ta emot varandra såsom Kristus har tagit emot er

Före jul hade vi en mötesvärdsträff i Vasakyrkan, där vi pratade om mötesvärdens olika uppgifter. Vi konstaterade att mötesvärdens viktigaste uppgift är att vara välkomnande mot alla. Jag tycker att vi alla i Vasakyrkan får hjälpas åt med detta. Flera undersökningar visar också på hur viktigt det är att ha en varm, öppen och välkomnande atmosfär för att församling ska kunna växa. Huvudanledningen och inspirationen till att ta emot varandra är att Kristus först har tagit emot oss var och en med sin öppna famn. Den famn som omfamnar oss från korset.  

Bön: Uthållighetens och tröstens Gud. Tack för Bibelns undervisning och hjälp oss att lyssna till den. Lär oss i kyrkan att vara eniga efter Kristi vilja och inte sätta oss till doms över olika uppfattningar. Hjälp oss att ta emot varandra såsom Kristus har tagit emot oss. I Jesu namn Amen. 

/Magnus Lind

Tänd ljus

Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:5

Senast tiden har jag gått och nynnat på Psalm 609: Advent  är mörker och kyla, på jorden är krig och kallt. Advent är den mörkaste tiden på året. Vi kan också uppleva att vi lever i en mörk tid med så mycket ont i världen. Ibland kan det också kännas mörkt i ens eget liv. 

Under advents- och jultiden tänder vi många ljus i våra hem och samlingslokaler. De ljusen vill påminna oss om att vi får tända och bära ljus genom våra liv. Som det står i det gamla ordspråket: Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus. Eller som Bo Setterlind skriver i sin början av sin dikt Tänd ljus: Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset. 

Genom våra ord, handlingar och böner, i vardagens liv, får vi tända och bära ljus. Även våra verksamheter och samlingar i kyrkan får vara ljusbärare. Ett exempel är alla våra Gudstjänster i Vasakyrkan och en annan är På trappan. I syftesbeskrivningen för På trappan står det: – Jag är världens ljus säger Jesus. Vi vill från det stora Kristusljuset finnas i Umeå centrum som ljusbärare.

Ljusen vi tänder i advent får påminna oss om att tända ljus men framförallt om världens ljus, Jesus Kristus som kom till vår jord. Det sanna ljuset, som ger alla människor, skulle komma in i världen. (Joh 1:9). Han som kom till oss på julnatten, kommer också till oss idag och i sin härlighet vid tidens slut. Till Kristus får vi vända oss och be vårt Hosianna som betyder Herre hjälp! Jesus vill ge oss av sitt ljus och hjälpa oss att bära ljus. 

Advent är mörker och kyla.

På jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,

men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus:

Kom Herre, kom hit i tid.

Och lär oss ta hand om varandra

och leva tillsammans i frid.

/Magnus Lind