I mitten av september fick vi i Vasakyrkan under ett par dagar besök från S:ta Clara kyrka i Stockholm – dagar som vi minns med stor glädje. I början av oktober var vi sedan sex personer från Vasakyrkan som fick vara med om en tvådagars diakonikonferens i S:ta Clara. Det blev välsignade och givande dagar.
Det viktigaste som kontakterna med S:ta Clara har betytt för oss är att de gång på gång betonat hur bönen är grunden till allt välsignat som skett där. Jesus säger ju också i Mark. 11:17 att ”Mitt hus ska vara ett bönens hus för alla folk”. Vad skulle det kunna innebära för oss i Vasakyrkan? Jag tror att väldigt många av oss som får ha Vasakyrkan som ”sin kyrka” är ett bedjande folk. Vi ber enskilt, vi ber i olika bönegrupper och på andra samlingar. Bönesamlingen kl 8.30 varje onsdagsmorgon samlar allt fler, nu är vi ofta fler än tio bedjare. Men alla kan inte komma till bön en vardagsförmiddag, och därför har vi nu under hösten även en bönekurs på torsdagskvällarna kl 19, som även den samlar en skara. Vår önskan är ju att även den som befinner sig i Umeå dagtid ska kunna komma in på en lunchbön – varför vi nu startat en sådan kl 12.30 på tisdagar. Dessutom ges alltid tillfälle att medan ”På Trappan” pågår fredagar 13.30-15.30 kunna gå in i kyrkan för att be och tända ljus. Då kan även de som kanske inte alls har någon kontakt med vår kyrka, komma in för en stunds bön. Bön är ett erbjudande av Vår Herre – det kan och får aldrig vara ett tvång. Men blir du intresserad – kom gärna även du till någon av dessa tillfällen!
Något annat som känns viktigt efter kontakterna med S:ta Clara är att fundera vidare på är hur vår kyrka kan vara mer Öppen under dagarna. Hur kan den som befinner sig i centrala Umeå under dagtid få upptäcka att: hit kan jag gå, här kan jag bara få vara, här kan jag få en stunds gemenskap och kanske en kopp kaffe och en kaka samtidigt? Något som gäller både oss som ofta besöker kyrkan, liksom den som aldrig varit in i Vasakyrkan tidigare.
Vad gäller Vasakyrkans diakonala arbete framöver, finns många behov mitt ibland oss; behov av att vi bryr oss om varandra och på olika sätt försöker hjälpa och stötta de ensamma och sjuka vi har i vår mitt.
Jesus säger att ”de fattiga har ni alltid ibland er”. Nöden kommer alltid att finnas i olika former, så vi kristna kommer att behövas för att möta nödlidande också i framtiden. Utanför vår kyrka finns många som har problem, till exempel ensamhet, psykisk ohälsa eller det som har med integration och invandring att göra. Här har vi alla möjlighet att tillsammans med vår nyanställda diakoniassistent Joline söka Guds vilja i våra böner. På vilket sätt önskar vi att vårt utåtriktade diakonala arbete skulle få utvecklas framöver? Låt oss tillsammans söka Guds vilja.
