Att tända ett ljus i kyrkan framstår kanske för oss nutidsmänniskor som något evigt, något vi alltid gjort, men faktum är att det är en relativt ny företeelse. Ljuständningen betraktades förr som en enskild angelägenhet, något man gjorde i anslutning till sin privata andakt. Den nu så välbekanta ljusbäraren, mer eller mindre oumbärlig i en kyrka år 2021, gjorde sitt intåg i Sverige först 1968, i samband med kyrkornas världsråd i Uppsala, då som en minnessymbol för Martin Luther King som skulle ha talat där, men mördades.
På kyndelsmässodagen kunde man förr i tiden ta med sig sina ljus, som alltså skulle användas i den privata andakten, till kyrkan och få dem välsignade. I vår pandemitid är detta förstås inte möjligt, men i Bönboken finns följande bön som vi kan använda:
Med vår längtan efter ljus och värme kommer vi till dig, vår Gud, och ber:
Välsigna de ljus vi bär fram inför dig.
Välsigna det ljus de får sprida.
Tänd hoppets och kärlekens ljus inom mig
och håll mig tätt, tätt till din sida.
Fördriv alla skuggor, gör natten till dag, och hjälp att jag får under färden
ett Kristusljus vara för världen.
Bönboken – tradition och liv, Verbum 2003
Foto/bild:Peo Einemo.