Efter två annorlunda år där mycket i samhället sattes på paus och Vasakyrkan i omgångar var stängd i nio månader börjar det vanliga livet återvända och kyrkan är helt öppen igen. Den vill
vara ett hem där du både ryms och behövs.
Att bli kristen är att få en dubbel ny gemenskap: dels med Gud och hans son Jesus Kristus, dels med en lokal församling – och alla i världen som hör ihop med Jesus. Bägge relationerna får vara en kristens sammanhang genom hela livet. Gud har inte tänkt att vi ska behöva leva andligt hemlösa.
Det är en stor tillgång att få ha ett andligt hem. Har du förresten tänkt på att församlingen, Guds familj, är ett av de få sammanhang där vi kan vara med hela livet? Det är annars rätt
ovanligt i vårt samhälle men en söndag i kyrkan kan vi möta människor mellan noll och drygt 90 år! I den kristna gemenskapen får vi rymmas med hela vårt liv, både glädjen och sorgen, vilan, kampen och hoppet och vi får mötas i bön, tjänst och vänskap.
I en familj händer det att man blir fler, eller blir färre. I Vasakyrkans familj är det åtskilliga som både flyttar in och flyttar ut varje år. De senaste åren har ju varit speciella. En del har inte
vågat vara med även när kyrkan varit öppen. Andra har ”kommit av sig” av andra skäl. Kanske blev annat viktigare. Eller en god kyrkvana byttes mot en annan vana. Men nu hoppas
vi och drömmer om både att gamla vänner ska hitta tillbaka och att nya människor ska få en tro och en glädje i att tillhöra Guds familj.
Varje kristen gemenskap bygger på olika former av medlemskap och tillhörighet. I vår svenska individualistiska kultur är dock många rädda för alla slags bindningar. (Baksidan av
den medaljen är att det finns så många ensamma människor i vårt land.) Men i själva verket är det ju relationer som ger vårt liv mening och innehåll. En kyrka är inte heller en sekt där vi
svär trohet mot en mänsklig ledare för att sedan lyda denne blint. Utan det är den gemenskap som Gud har tänkt för alla sina barn där vi i Andens frihet får komma och gå, lovsjunga och
tillbe och tjäna Gud med just de gåvor han gett oss.
Jag tror att vi är många i Vasakyrkan som känner att vi har mycket att vara tacksamma över – och rädda om. Men för att vår kyrka även efter pandemin ska få vara en god och öppen
mötesplats behövs det att vi är många som bär den. (Jodå, jag vet att det är Gud som bär oss alla, men han behöver vår bärhjälp!) Man kan givetvis vara till god nytta även utan att vara medlem, ibland blir skillnaden inte så stor. Men att bli medlem är nog det tydligaste sättet att säga att: här vill jag höra hemma och jag vill också dra mitt stå till stacken.
EFS i Umeå har funnits som en kristen gemenskap i över 140 år, d v s sex generationer. Du som inte redan är medlem, fundera på om detta är det år då du ska bli det, och gör det oavsett om du planerar att bo i Umeå för gott eller bara ett par år. Vill du bli medlem, så kontakta någon av oss anställda, likaså om du har frågor om medlemskapet. Jag hoppas att vi i år ska få ta emot minst 25 medlemmar till, förutom de fem som blev välkomnade för ett par söndagar sedan. I Vasakyrkan finns förhoppningsvis en plats även för dig och sammanfattat i bara en mening: Kyrkan är ett andligt hem där du ryms och behövs.
/Torbjörn Arvidsson