Ett nytt år har börjat. Vi får öva oss på att tänka och skriva 2025. För mig brukar det ta ett tag att vänja sig vid de nya siffrorna.
År 2025 innebär för min egen del några nya saker att vänja sig vid. Jag har just påbörjat mitt vikariat hos er i Vasakyrkan. Under detta år kommer jag att arbeta på Jolines tjänst med inriktning på diakoni. Det känns mycket bra och jag ser fram emot att få lära mig nya saker och framför allt att få lära känna er som finns med i Vasakyrkan.
Jag kommer närmast från ett vikariat som barn- och ungdomskonsulent i Ersmarkskyrkan i Umeå. Det började jag på precis när jag flyttat till Umeå i augusti 2023. Flytten gick från Luleå, min födelsestad och där jag tillbringade mina första 18 år. Sedan en paus på 10 år med olika bostadsorter för studier och familjeliv runt om i Sverige innan Luleå blev mitt hem igen. Denna gång i 25 år. Där har jag jobbat inom Svenska kyrkan och EFS Luleå med olika uppgifter men mest med barn- och ungdom och med att samordna frågor som gäller ideellt arbete. Jag har också fått utforska området predikan och det är spännande. Livet har jag fått lyckan att dela med Magnus och våra fyra söner som nu är vuxna och utflugna. Att prova något nytt som att flytta till en annan stad när man är drygt 50 år känns helt rätt. Magnus och jag trivs väldigt bra här i Umeå.
När vi går in i nya år kan det vara en tid för att utvärdera, tänka och reflektera. Vissa årsskiften har man bara ork att pusta ut för det har varit många saker på minussidan när man sammanfattar. Läget i världen och samhället kan lätt trycka ner och ge mörka moln. Men det finns med all säkerhet alltid något att vara tacksam för ändå och vissa år är det en stor dos av det. Blickar vi framåt i samband med årsskiften har vi också med oss våra planer, önskningar och förhoppningar kring olika delar av vårt liv. Det hör till för vi är alltid på resa framåt och då behövs det lyfta blickar, öppna ögon och att vi är villiga och modiga att ta steg.
Vasakyrkans ledord är ”nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden”. Det är en väldigt bra grund för vår resa framåt som grupp och som individer. Och vi behöver inte vara rädda för Gud är med oss. I episteltexten (Hebreerbrevet 13:5,6) från nyårsdagen kan vi läsa:
Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta.
Det här får vi bära med oss i våra hjärtan. Som sanning och som en trygghet. Det hindrar inte att vi kommer att känna oss otrygga, rädda och ensamma. Låt oss då landa i ledorden och leva nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden och dela liv i alla dessa riktningar.
/ Ulrika Lind
