2024-03 – EFS Vasakyrkan

Tisdag den 27 februari fick vi avnjuta tre olika sorters soppa som inledning på vårt årsmöte. God gemenskap och god mat.

Henrik Bergner ledde vårt årsmöte på ett fint sätt. Vi fick glädjas över allt gott som skett i vår kyrka under det gångna året, inte minst att vi fått både Magnus Lind och Joline Dagerbrant som nya medarbetare. Med tillförsikt ser vi också fram emot Vasakyrkans planerade arbete under detta år. Vid valet till styrelsen nyvaldes Markus Mattsson. Erik Sjölander och Gunnar Rydin omvaldes.

Vid det efterföljande konstituerande sammanträdet valdes Peo Einemo till styrelsens ordförande, Gunnar Rydin till vice ordförande och Sabina Söderback till sekreterare.

Denna gång i herdestaven vill jag dela med mig några ord om mina älsklingspsalmer och några tankar om kontroll och rädsla.
På senare år har jag börjat uppskatta de äldre psalmerna från psalmboken. Det finns en mångfald och psalmerna berör livets olika skeden. En tid i mitt liv orkade jag inte lyssna på de lovsånger jag var van vid, de sånger som handlade om att prisa Gud eller om att tjäna honom osjälviskt och av glädje. Jag ville prisa Gud och jag ville tjäna honom, men orken eller styrkan fanns inte där. Det var under den tiden jag upptäckte Blott en dag och Löftena kunna ej svika och jag lyssnade på dem om och om igen. Texterna blev både min bön och min bibelläsning. Sångerna gav mig tröst, vila och hopp, just för att de pekar på att det hänger på Gud och inte oss.

Det är naturligt att kontrollbehovet växer när det är kaosigt i vår omgivning. När det är kaos vet vi inte vad vi har att förvänta oss, detta skapar rädsla, och rädslan leder många gånger till dumma beslut. Just nu är det många som är oroliga, med tanke på all information vi får gällande krig som pågår och att det också kan drabba oss i Sverige. Den rädsla som växer hos många kontrolleras genom att till exempel hamstra mat eller besvara krig med mera krig. Egentligen vet vi att inget av detta är hållbara eller långsiktiga lösningar, men rädslan gör oss blinda.

Bibeln uppmanar oss att inte vara rädda, utan lita på Gud och hans löften. Lita på att Herren förser sina barn efter behov. I Jeremias bok får vi följa Guds folks historia, vi får läsa att Israel åter hamnar i fångenskap, denna gång i Babylonien. Följande säger Gud till sitt folk: “Bygg era hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång” Jer 29:5-7.
Vidare i Jer 30:10-11 säger Gud: “Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, var inte förskräckt, du Israel. Jag skall rädda dig ur fjärran land, dina barn ur det land där de är fångna. Jakob skall åter leva trygg, ingen skall hota honom. Ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig”.

Gud uppmanar sitt folk att göra det de kan påverka, nämligen att de ska plantera och föröka sig och att Gud är den som kommer med lösning och räddning. Allt är i Guds händer och inte i våra händer. Genom att försöka ta kontrollen över våra liv tappar vi istället friheten i att få vara människa. Den arma människan vi egentligen är.

Blott en dag ett ögonblick i sänder

Vilken tröst vad än som kommer på

Allt ju vilar i min Faders händer

Skulle jag som barn väl ängslas då

Själv han är mig alla dagar nära

För var särskild tid med särskild nåd

Varje dags bekymmer vill han bära

Han som heter både Kraft och Råd

Morgondagens omsorg får jag spara,

om än oviss syns min vandringsstig.

Som din dag så skall din kraft ock vara

Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

Blott vid dina löften Herre kär

Löfterna kunna ej svika,

nej, de står evigt kvar:

Jesus med blodet beseglat

Allt vad han lovat har

/Joline Dagerbrant