Fastan, en central del av kyrkoårets rytm med sina dryga 6 veckor och fastan som praktiken att frivilligt avstå, dessa perspektiv skulle jag vilja dela några reflektioner kring i månadens herdestav. Fastan inleds på askonsdagen vilken i år, infaller den 5 mars, avslutas med stilla veckan och själva fastan bryts i och med påsksöndagen.
I bibelns texter om fasta så beskrivs fastan framför allt som att avstå från att äta, allt ifrån kött till att inte äta alls. Och det är kanske det vi idag primärt förknippar med fasta. Men jag skulle nog säga att det inte är det som är poängen, alltså det kanske inte handlar så mycket om att avstå från utan att ge utrymme för. För oavsett om det är Daniel (Dan 1:12) som under en period inte äter kött eller i Ester 4:16 då folket fastar inför att Ester ska vädja till kungen. Eller Paulus efter sitt möte med Jesus på vägen till Damaskus (Apg 9:9) så handlar det om att avstå till förmån för något annat, för bön, sorg eller reflektion. Idag kan vi därför tala om fasta från till exempel sociala medier. För det handlar mindre om vad jag avstår från och mer om vad jag ger utrymme för. Detta innebär inte att det inte finns visst egenvärde i att fasat från viss mat eller sociala medier men det är inte det som står i fokus. Så, vad är det vi ger utrymme för? Ett traditionellt centrum för fokus under fastan är reflektion kring Jesu lidande. Fastans 40 dagar speglar Jesus 40 dagar i öknen där han frestas och den avslutas i korsfästelsen, döden och uppståndelsen. I Lukasevangeliets 4 kapitel kan vi läsa om hur Jesus fastar och frestas i öknen, något som följs upp med hans uppträdande i synagogan i Nasaret. Här (Luk 4:16-30) ger Jesus det som ibland kallas för hans programförklaring, hans sätt att beskriva vad hans tjänst kommer att innebära. Helande, befrielse och upprättelse, det är Jesu tjänst men det är också den fasta som Gud önskar av folket i sitt budskap genom Jesajas 58 kapitel: Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor… befriar de förtryckta… delar ditt bröd med den hungrige… Den fastan som Gud vill se här handlar inte om att avstå från något utan att göra det goda. Detta kan givetvis innebära ett behov att omprioritera, att avstå, men igen, frågan är vad som står i fokus och kanske är det det som fasteperioden kan hjälpa oss med. Att vi regelbundet får återvända till en period där vi kan kalibrera fokuset på Jesus Kristus och ger utrymme för reflektion och handling i riktning för det goda.
/Oscar Richardsson