Tänd ljus
Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:5
Senast tiden har jag gått och nynnat på Psalm 609: Advent är mörker och kyla, på jorden är krig och kallt. Advent är den mörkaste tiden på året. Vi kan också uppleva att vi lever i en mörk tid med så mycket ont i världen. Ibland kan det också kännas mörkt i ens eget liv.
Under advents- och jultiden tänder vi många ljus i våra hem och samlingslokaler. De ljusen vill påminna oss om att vi får tända och bära ljus genom våra liv. Som det står i det gamla ordspråket: Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus. Eller som Bo Setterlind skriver i sin början av sin dikt Tänd ljus: Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset.
Genom våra ord, handlingar och böner, i vardagens liv, får vi tända och bära ljus. Även våra verksamheter och samlingar i kyrkan får vara ljusbärare. Ett exempel är alla våra Gudstjänster i Vasakyrkan och en annan är På trappan. I syftesbeskrivningen för På trappan står det: – Jag är världens ljus säger Jesus. Vi vill från det stora Kristusljuset finnas i Umeå centrum som ljusbärare.
Ljusen vi tänder i advent får påminna oss om att tända ljus men framförallt om världens ljus, Jesus Kristus som kom till vår jord. Det sanna ljuset, som ger alla människor, skulle komma in i världen. (Joh 1:9). Han som kom till oss på julnatten, kommer också till oss idag och i sin härlighet vid tidens slut. Till Kristus får vi vända oss och be vårt Hosianna som betyder Herre hjälp! Jesus vill ge oss av sitt ljus och hjälpa oss att bära ljus.
Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.
Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.
Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.
/Magnus Lind