Stormen stillas
Vi lever i en tid där det finns mycket som kan oroa oss. Personligen känns det som att varje gång jag möts av nyhetsflöden, är det en ny kris eller en ny konflikt som brusar upp som ett stormigt hav och känslan av litenhet, maktlöshet och rädsla är påtaglig. Men vid dessa stunder kan jag också drar mig till minnes Markusevangeliet 4:35-41. Där möts vi av berättelsen när Jesus stillar stormen. Berättelsen utspelar sig på kvällen efter en lång dag av undervisning av Jesus där han tillsammans med lärjungarna beslutar sig för att ta sig till andra sidan sjön, bort från folkmassorna som har lyssnat på undervisningen. Väl i båten lägger sig Jesus ner och somnar. Plötsligt blåser det upp till storm och lärjungarna grips av stor rädsla, de väcker Jesus som befaller stormen att lugna sig och stormen lyder. Berättelsen avslutas med att lärjungarna frågar sig “Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”
Genom gamla testamentet återkommer ett bildspråk som talar om världens ondska och kaos i formen av vatten och vattenmonster, som kaosmakter eller kaosvatten. I detta bildspråk är det bara Gud som är den som har makten över kaoset, bara Han som stillar stormen. I templet fanns därför en kopparplatta som skulle påminna om och symbolisera Guds stillande av kaosvattnet. Det är troligt med detta i bakhuvudet som lärjungarna ställer frågan “Vem är han?” Jesus gör något som bara Gud har makt att göra.
I Uppenbarelseboken kan vi sedan läsa om den himmelska tronsalen där författaren beskriver ett hav som av kristall. Upp 4:6. Det är renare, klarare än kopparplattan. Kaosvattnet blir stillat en gång för alla. Med denna framtidsvision, i tron och hoppet om det slutgiltiga stillandet får vi delta i Guds mission för en helare värld och vi får också, likt Jesus, vila tryggt i båten med tilltron till Guds makt och omsorg. Vi får vila i Guds ord till psalmisten “Lugn! Besinna att att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden.” Ps 46:11.
/Oscar Richardsson
