Vasakyrkan, EFS i Umeå, delar EFS teologiska grund, som beskrivs på följande sätt i EFS riktlinjer antagna av årsmötet 19 maj 2012:
Med Bibeln som grund
I stadgarna (§ 1.1) anges EFS läromässiga identitet med orden: »EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen) är en missionsorganisation med syfte att på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund främja Kristi rikes tillväxt« ( jfr kap. 1). Det innebär att EFS ansluter sig till Svenska kyrkans bekännelseskrifter, där de tre ekumeniska trosbekännelserna och den Augsburgska bekännelsen intar en särställning. De lutherska bekännelseskrifterna hänvisar i sin tur till Bibeln som den enda norm mot vilken alla läror ska prövas (Konkordieformelns inledning, punkt 1 och punkt 3). Det betyder att en läras bibliska stöd är avgörande för dess riktighet och att Bibelns budskap utgör den yttersta auktoriteten i alla centrala tros- och livsfrågor.
Vidare bygger luthersk teologi på att Bibeln har ett centrum utifrån
vilket alla dess utsagor ska tolkas, förstås och struktureras. Detta centrum utgörs av Jesus Kristus och hans verk på korset (andra trosartikeln). Allt annat i Skriften har förbindelse med detta centrum (Rom 10:4, Luk 24:27). EFS vill därför bygga allt sitt arbete på Bibeln och dess budskap om Guds verk som Fader, Son och Ande, värna bibelförankrad förkunnelse och undervisning och främja ett reflekterat bibelbruk.
Skapelsen och synden
Det är viktigt att i teologi och förkunnelse låta budskapet om Gud skaparen och skapelsen (första trosartikeln) komma till klart uttryck (1 Mos 1-2). Människan är skapad till Guds avbild (1 Mos 1:26) och föremål för Guds kärlek och omsorg (1 Mos 4:15), trots att hon genom syndafallet brutit med Gud och i sig själv är bortvänd från honom (arvsynden). Människan brottas med syndens konsekvenser och är i behov av frälsning (Rom 5:12). Hon kan trots synden och oberoende av eventuell tro göra mycket gott – socialt, politiskt, kulturellt, pedagogiskt o.s.v. – även om det inte bidrar till att hennes brutna gudsförhållande återupprättas (Rom 3:28). Den kristne har därför mycket gott att anknyta till i sitt politiska, kulturella eller sociala engagemang. Kyrkor och kristna kan bejaka samarbete med organisationer och enskilda, oberoende av deras tro eller ideologi, i syfte att skapa goda levnadsförhållanden. Allt detta finns med som led i hur Gud uppehåller sin skapelse (Jer 29:5-7).
Utifrån skapelsen kan vi bekräfta varje människas fulla människovärde (Ps 8:6) och uppdrag att förvalta det goda hon fått, samtidigt som vi ser varje människas behov av frälsning och upprättelse i Jesus Kristus (Rom 3:23).
Jesus Kristus och frälsningen
I de ekumeniska trosbekännelserna beskrivs Jesus Kristus som sann Gud och sann människa. Detta är en nödvändig bakgrund till Jesu Kristi försoningsverk, där han genom sin offerdöd sonat synden, betalat skulden (2 Kor 5:18-21), besegrat djävulen och döden (1 Kor 15:53-57, Hebr 2:14-15), visat Guds kärlek och gjort ett evigt liv i gemenskap med Gud möjligt (Joh 3:14-16). När budskapet om detta förkunnas är det inte enbart en berättelse om vad Gud genom Jesus gjort för att rädda människan, utan också en Guds kraft, som kan förmedla frälsning till henne (Rom 1:16).
till räddning för oss
Varje människa behöver komma i kontakt med Jesus Kristus för att kunna ta emot denna verklighet i sitt eget liv, sätta tro till honom och bli räddad från att gå förlorad (Joh 3:16). Detta kan ske när evangeliet om Jesus Kristus räcks till människor genom att Guds ord delas i vittnesbörd och förkunnelse (Rom 10:14) och genom att dop och nattvard firas.
Anden och kyrkan
Alla som blivit döpta till Kristus och tror på honom utgör hans kyrka och församling. Kristi kyrka är i sin tur kallad att genom Ordet och sakramenten förkunna budskapet om nåden och erbjuda andra människor att vända sig till Jesus Kristus och vara en del i trons gemenskap (Mark 16:15-16, Apg 2:41-42). När Guds rike upprättas på jorden sker det på grundval av den gärning Kristus Jesus utfört och genom den helige Andes verk i och genom människor. Det innebär bland annat att Anden ger sina gåvor för att utrusta de kristna för tjänst i sitt rike (1 Kor 12) och att Anden kallar människor att genom daglig förnyelse allt mer formas till Kristi avbilder (Ef 4:23-24). Den kristnes kallelse är att hela tiden växa i beroende av Guds nåd, kraft och vägledning.
(Jesus i Markusevangeliet 10:14-15)
Guds rike som tagit sin början genom kyrkan ska nå sin fullbordan när Kristus Jesus återvänder synligt och personligt, i makt och härlighet, för att slutföra sin frälsningsgärning (Matt 24:14). Målet är hans slutliga seger över ondskans välde (1 Kor 15:24-28). När detta sker ska de som är rättfärdiggjorda av nåd genom tro överta riket (Matt 25:34). Tidpunkten för detta är fördold i Guds rådslut (Matt 24:26).
Med utgångspunkt i treenigheten
Den helhetssyn som ligger till grund för EFS missionssyn, förkunnelse och verksamhet bygger sammanfattningsvis på:
• Bibeln som grund och yttersta norm för arbetet
• Jesus Kristus och budskapet om honom som nyckel till en rätt förståelse av Bibelns budskap
• en förståelse av Gud som treenig och verkande genom Fadern, Sonen och Anden.
På samma grund vilar även en etik som är normerad av Bibeln (Rom 12:1-2) och samtidigt förankrad i skapelsen (Rom 2:15). I en sådan etik kan Kristi efterföljelse ta sig uttryck såväl i ett förvaltarskap för fred, rättvisa och god miljö som i ett generöst delande av pengar, tid och andra tillgångar och i ett ansvarigt personligt liv (Rom 6:1-14, Ef 5:1 ff, 1 Tim 5:17-19).
Därmed får missionsuppdraget, som har sin grund i Kristi verk för oss, i sin karaktär av vittnesbörd (evangelisation) och tjänst (diakoni) sin rätta bibliska motivering och förankring.
(EFS riktlinjer antagna av EFS årsmöte 19 maj 2012, s 15-17)