Väckelserörelsens predikanter och kolportörer förde in boken i de svenska hemmen. Bibeln och psalmboken kompletterades med postillor, sångböcker och annan uppbyggelselitteratur. Olika traktatsällskap spred miljontals skrifter och förlagen var många. Så kallades också frikyrkofolkets banbrytare ”läsare” – ett smädeord som de snabbt gjorde om till ärenamn. Den svenska frikyrkohistorien är alltså i hög grad litteraturhistoria. Förutom frågor om tro och livsåskådning finns här en rik musikskatt och kunskap om främmande länder – ”läsarna” var globalister långt innan begreppet var uppfunnet.